Erfarenheter,  Häst

Växjö – Förslöv – Växjö

Så var dagen D här!

Klockan 07:15 rullade jag faktiskt mot Örsholms Gård i Ör. Jag var där 07:35 och kopplade direkt på Åsas släp på bilen. Åsa och jag gick över några små detaljer med släpet och stallet och så innan hon och Theo rullade till skolan respektive jobbet och jag påbörjade min 18 mil långa resa ner till Förslöv för att hämta Monia och Fia.

Det regnade, ösregnade. Verkligen v r ä k t e ner, jag hann knappt i och ur bilen innan jag var helt genomblöt. Kanonstart på dagen, verkligen. Det räckte inte med att jag hade huvudvärk sedan innan och var lite nervös över att jag skulle åka hela vägen själv med hästarna, nej det regnade ju såklart också.

När jag kom till Ljungby så hade jag så ont i huvudet och i magen att jag var tvungen att äta något, så det gjorde jag, drog i mig en ”french hotdog” klockan 08:30 på morgonen! Bra frukost? Tankade bilen för den glada summan 500 kr och fortsatte rullandes mot Förslöv.

KombinationsbettNär jag var strax utanför Halmstad, närmare bestämt Simlångsdalen så kom jag och tänka på min goda vän Jannica, så jag slog henne en signal. Vi möttes upp i Ängelholm och tog en kopp kaffe och begrundade vad som finns att köpa till hästar på internet, egentligen… Såsom kombinationsbett på HÖÖKS eller en rosa sadel på www.ponnyprakt.se… Jannica försökte även lura på mig typ en rysk saltsten 😛 men jag klarar mig med den med svensk innehållsförteckning… 😉

Sen rullade jag de sista 1,5 milen till familjen Johnsson i Ängelsbäck. Det var en hårig, men väldigt lycklig Alfons, som mötte mig på altanen. Jag kände NÄSTAN inte igen honom, han har blivit så stor. Vi ”pratade” länge om att jag hade varit borta alldeles på tok för länge. Alfons, är alltså en Chinese Crested Dog, bör kanske tilläggas. Tog mig i kragen och rakade i alla fall hans ansikte, resten orkade jag bara inte med just idag. Jag var väl i Ängelsbäck strax innan 12:00.

Fideli, Jörgen och Nova 2008Jörgen var som vanligt hos Lisa och fikade så jag klämde två stycken frallor innan vi diskuterade hur vi skulle få in Monia och Fia i transporten. De gick nere vid havet nu sedan 2 veckors tid. Jag kan säga att jag hade en sten i magen direkt när jag vaknade på morgonen för att jag verkligen INTE såg fram emot att slåss med Monia om att hon faktiskt SKA åka med i hästtransporten. Jörgen är ju den mest positiva människa jag känner så han trodde inte att det skulle bli några problem, som med allt annat… Han sa bland annat att han ”inte hade någon häst så envis som Monia” – sen träffade jag hennes mamma Fideli, hennes syster och så vidare… End of discussion!

Sagt och gjort, jag rullade ner till stallet, stoppade i lite halm i transporten, hängde upp ett mycket provisoriskt hönät (borde nästan ha fotograferat det) med hösilage i och Jörgen fixade översta luckan på Åsas släp. Sen rullade vi ner till Ängelsbäcksstrand där Monia gick med 5 andra ston och deras hingstföl. Noblesse ställde sig mitt i vägen för min bil och tänkte inte alls flytta på sig, knappt ens om jag faktiskt körde på henne… Men jag tutade lite försiktigt och då makade hon på sig – långsamt

Jörgen och jag hjälptes åt att öppna släpet, sedan gick jag rakt fram till Monia och satte på henne sin grimma. ”Kom nu så går vi” sa jag glatt och så gick jag mot transporten. Läs och häpna, Monia skrittar vänligt efter med dottern hack i häl och RÄTT IN I TRANSPORTEN… Jörgen fångar Fia när hon försöker vända på sig och lotsar in henne i transporten. Vips hade vi lastat Monia och 2 månader gamla Fia i transporten. Klart. Ja, jag var förvånad, men hon slutar aldrig att överraska min lilla märr.

Jag ringde Jörgen i bilen och tackade för hjälpen och så rullade jag tillbaka mot Växjö. Det var inte kul. Jag kan säga att det BLÅSTE lite, lite, lite nere vid stranden. Bara så lite att jag trodde att bilen och släpet skulle lätta från marken och flyga själva en bit… Jag tog mig genom Båstad ut på E6an mot Halmstad med sikte på väg 25 till Växjö. KUL. Skåne är HYGGLIGT platt, vilket betyder att vinden ganska obehindrat kommer i full styrka direkt från havet rakt in i sidan på mitt vindfång ”hästransporten”. Jag satt tyst och tänkte för mig själv, ”bara en liten bit till sen är du skyddad av skog…”. Det blåste j*vlar i det på E6an och jag undrade för ett kort ögonblick varför i hela friden jag skulle hämta hästarna just idag när de varnade för STORM på radio och TV – bra val av dag…

Till slut, alltså typ 5 mil senare, kom så äntligen avfarten till 25an – tack och lov. Jag hade krupit fram i 60-70 km/h för att hela mitt ekipage vill till HÖGER hela tiden, dit ville inte jag. Jag hade verkligen inte lust att lägga mina hästar och bil med släp i diket för att ta en liten snabb vila halvvägs hem – nej tack! Sen tuffade det på riktigt bra!
Det började ÖSREGNA utanför Ljungby och sen höll det liksom i sig hela vägen hem till Örsholm.

Jag trodde nästan ett tag att båda hästarna hade dött i transporten, för de stod som ljus hela vägen, rörde sig knappt alls. Knappt ens i rondeller eller skarpa kurvor. Hade nästan hjärtat i halsgropen när jag öppnade skötardörren på släpet väl framme på Örsholm.

Åsa kom ut och mötte mig när jag rullade in på stallplanen – och ja – mitt föl är sött 😛 Monia stod snällt och väntade i släpet när Åsa fällde ner och sedan klev hon av försiktigt med Fia hack i häl. Åsa hann fråga ”Är Fia rädd för hundar?” när hennes whippet, Bessy, gick fram och prövade om det gick att gå PRECIS BAKOM fölet – det gick. Fia tyckte det mest var konstigt… Monia gick lite tveksamt in i sitt nya hem, insåg att det fanns mat och sedan var allt frid och fröjd. Fia tuggade i sig hö och Monia körde i sig säkert 1 kg havre – gott!

Monarch 10 dagar gammalJag pysslade lite med dem båda. Borstade ut Monias man – som helt otroligt nog inte hade en enda trollfläta! Jag hittade 3 st kardborrar i svansen men det var i stort sätt allt också. Insåg att jag inte äger någon piggborste, hur är det möjligt? Kostar en sådan 5 kr eller… Satte på Fia föl-lädergrimman, som by the way, Monarch inte kunde ha när han var 2 månader gammal. Kan säga att det finns hål kvar för Fia att växa i – blir en C-ponny av henne.

Jag hade mina aningar om att Fia skulle ha vita tecken på alla fyra benen – så är också fallet. Hon har två vita kotor i fram och en hel- och en halvstrumpa i bak! Snyggast! Monia är fortfarande bara brun, med vita hår i pannan, de är iofs fler än när jag köpte henne men hon blir i alla fall inte skimmel…

Klockan var ungefär 18:00 när jag lämnade stallet i lugn och ro. Båda hästarna sov. Det är Fias första natt inomhus, någonsin, så hon sov som en stock.

Jag ska ta med mig kameran imorgon och hoppas på att jag inte regnar bort när jag ska släppa ut Monia och Fia!

Nu är det dags att krypa till sängs, imorgon ska jag, utöver kameran, ta med mig en massa saker till stallet, såsom fleecetäcken…

Hästnörd och tillika Webbutvecklare som driver företaget Stuteri Valorous som inriktar sig på att utforma stilrena och enkla webblösningar för hästfolk, samt bedriver en connemarauppfödning i mindre skala. Leg. Sjuksköterska. www.valorous.se

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.