Bebislongering!

Idag var det Monarchs tur att få använda sin hjärna till något kreativt. Så vi började med att stå uppbunden på gången. Det tog en stund innan jag fattade vad han höll på med. Det verkar inte som om Monarch faktiskt kan gripas av panik (peppar, peppar) för allt han gör är att snällt backa i linorna eller flytta på sig när det tar stopp. Men i alla fall, han stod och bökade längst med väggen och jag kunde inte för mitt liv förstå vad han höll på med. Tills jag klev utanför stallet och skulle ta en bild på honom… Han ville ju såklart stå i solen 😉

Sist Monarch blev longerad så satte jag linan i bettet vilket inte var helt uppskattat av herrn. Så den här gången tränsade jag ovanpå grimman och satte linan i grimmans ring istället. Det visade sig vara en utmärkt idé för den gången slog han inte alls med huvudet och skrittade och travade i båda varven. Detta var Monarchs 3dje gång som han blev longerad och han har redan fattat att han inte ska vända och att han ska stanna ute på spåret när jag visslar. Så underbar häst. Jag skulle kunna skriva 200343 gånger hur snäll, tålmodig, underbar, gullig, accepterande, modig och fantastisk Monarch är, men det skulle bli så himla enformiga inlägg så ni får helt enkelt bara inse fakta 😉

En sak som han VERKLIGEN har ärvt av sin mamma är konceptet ”Är inte du fokuserad, så är inte jag det heller”. När jag tömkörde Monia så försökte jag ibland att ta upp telefonen för att ta ett kort på hur fin hon var. Så fort jag fiskat upp telefonen så slutade Monia med allt. Okej, hon skrittade i och för sig men såg ut som en giraff. Så fort jag tog bort telefonen så travade hon så fint, så fint. Monarch kör på samma stil. Han travar jättefint, jag plockar upp kameran och vips halt eller skritt…

Nu vet jag att man inte ska hålla på med telefonen samtidigt som man arbetar med hästen, men det är så ruskigt svårt att dokumentera annars om man är helt själv… 😉