Monarch, mitt lejon♥

Min lille äppelskruttis. Du var så liten och täckt med lera från topp till tå. Hungrig som en björn var du också men kvinnan som hittat dig i hagen envisades med att bära på dig hela tiden. Arg som ett bi var du med. Men när matte kom och fyllde en nappflaska med mjölk från Monia så var du en glad liten skit.
Det syntes att det hade varit trångt inne i Monia var du var som ihopvikt! Efter några timmar så såg du helt annorlunda ut 🙂

Efter några timmar och en sejour med en piggborste så var du en riktigt söt liten fölunge. Men de långa benen gick inte att vika ihop, det var omöjligt. Du gick runt, runt och runt och försökte på alla vis att lägga dig ner. Det var krånligt med de långa benen. Så de första timmarna stod du upp och sov till min och Charlottes stora förtjusning. Tänk om du bara hade trillat omkull, då hade problemet löst sig självt !

3 dagar gammal så kunde du minsann ligga ner i alla fall. Såhär låg du ofta i solen på ridbanan medan mamma Monia tuggade hö ur en IKEA-kasse. Ibland proppade du munnen full med hö och snurrade runt det i den tandlösa gomen innan du spottade ut en ”macka” av hö. Inte många bekymmer i världen, mer än att alltid, alltid vara där jag eller Matilda var, oavsett om du var innanför staketet och vi utanför…

Det var mycket spring i de långa benen. Min bror kommenterade en bild på Facebook med ”världens kanske längsta ben” Du hade väldigt, väldigt långa ben till din lilla nätta kropp vilket fick mig att tro att du skulle bli mer lik din pappa än din mamma. Amanda, då 8 år, frågade en dag om hon fick gå in till dig i hagen och jag sa att om hon var försiktig så fick hon göra det. När jag vände mig om så låg du på marken och solade och Amanda satt ner bredvid dig och kramade hela dig. Du var bara supernöjd och låg där så snällt och lät dig bli både kramad och klappad. Uppmärksamhet, uppmärksamhet, uppmärksamhet…

Sommaren på Lovö 2009. Bästa kompisen hette utan tvekan Tres Bién (e Dee Jost van Dyke – As de Thurin). Nyfiken i en strut, fortfarande, men med ny färg och några storlekar större. Öronen pekade fortfarande rakt fram och allting runt omkring var jättekul. Speciellt människor. Vad vore livet utan att bli kliad på rumpan, mellan frambenen eller under hakan? Fortfarande den snällaste fölungen i världen, även om du avskydde matte efter att hon gett dig penicillin i 10 dagar efter din sårskada och 40 graders feber. Innan din första utställning noterade vi hur snäll du var som ställde upp på att bli badad, det berodde ju delvis på att du hade 40 graders feber, vilket vi fick reda på när vi kom hem…

Som 1 åring gjorde du inte mycket vettigt. Du gick på lösdrift tillsammans med dina jämnåriga polare på Önnarps Stuteri och växte. Jag tror att jag borstade på dig max 3 gånger under hela det året. Bland annat borstade jag på dig till det här kortet som Lotta Gyllensten har tagit. Tidningen Ridsport skulle intervjua mig och ville ha bilder på dig och mig så jag gick helt enkelt och hämtade dig från dina kompisar. Helt själv följde du sedan med mig in i stallet och lät dig både bli borstad och ledd fram och tillbaka. När vi skulle fotografera var du mest intresserad av att äta gräs. Att dina polare stod i bakgrunden och ropade på dig berörde dig inte mycket, matte var ju där, det dög gott för dig.

April 2011, du hade precis fyllt 2 år när den här bilden togs. Flera storlekar större än från början skulle man kunna påstå. Fortfarande lika snäll och lika lojal och tillgiven människor, alltså fortfarande helt omöjlig att ta kort på om jag var ensam då du alltid ska stå I kameran och inte framför. Flyttade till en lösdrift i Växjö där du busade varenda dag med valackerna.
Du prövade att ha träns på dig för första gången vilket såklart inte var något problem. Du prövade även att bli longerad vilket inte heller var något problem. Återkommande kommentar har genom hela ditt liv varit: Det känns som om du har gjort det här förut…
Löshoppningen påbörjades i Oktober 2011.

MYCKET har hänt sen du kom till världen den 15 April 2009. Du har vuxit upp och blivit mycket snyggare än vad jag någonsin hade kunnat förvänta mig. Du lever upp till alla mina förväntningar och önskningar än så länge och jag längtar efter att  uppleva nya saker med dig min älskade lille Monarchen. Världen är så himla stor men du är inte längre liten.
En sak har i alla fall inte förändrats, du är fortfarande min allra bästa vän och ingen kunde ha fyllt tomrummet efter din far, Brolötens Grafit RC 70, bättre än du. ♥ ♥ ♥