Piano.

Det är lätt att förhasta sig när man håller på med något. Det behöver inte bara ha med hästar att göra. När någonting fungerar så vill man gärna att det ska fungera lite fortare, det finns inget tråkigare än att vänta…

Men när det kommer till hästar så MÅSTE man vänta och ta god tid på sig för att ett felsteg kan innebära att flera av de framsteg man gjort suddas ut och du får gå tillbaka, ibland, till ruta 1.

Bingo har sedan han kom gjort väldiga framsteg. Jag kan numera tappa saker i stallet utan att han sitter klistrad i taket. Jag kan slänga saker på honom utan att han ”dör” (får panik, hoppar, steppar osv). Jag kan lägga på honom täcken och spänna gjordar utan att han får 200 i puls och står spänd som en fiolstråke. Det går också väldigt bra att gå på promenader med honom, något han numera tycker är ganska långtråkigt. Hur vet jag då det? Jo han gäspar och gäspar och har till och med tjuvnypt mig i jackan den rackarn.
Det går även bra att sitta på honom numera. Det går bra att sitta upp i stigbygeln och slänga benet över och sätta sig till rätta i sadeln. Små, små steg som leder till succè! Jag har hela tiden tagit små, men bestämda steg med Bingo.

Det kan vara väldigt enkla saker egentligen. Jag bestämde mig för att jag skulle spola av hans hovar med vattenslangen. Jag visste inte om han varit med om detta tidigare men tänkte att vad är det värsta som kan hända. Så jag satte helt enkelt på vattnet och började spola på hans hovar. Först tyckte han att det var det mest hemska han varit med om, men jag slutade inte. Efter kanske 2-3 minuter så insåg Bingo att det enda som händer just nu är att han blir blöt om fötterna. Och så var det med den saken.

Till skillnad från Monarch så kan man inte riktigt säga till Bingo på samma sätt. Bingo säger man åt försiktigt för annars gör han LÄTT 30 hönor av en fjäder. 😉

Det går heller inte begära för mycket av honom. Han har precis kommit till ro med att jag sitter på honom och att jag ”drar” honom i munnen. Han har kommit till freds med att jag flyttar på mig i sadeln och att jag styr honom försiktigt. Men som det är just nu så är det alldeles utmärkt, han behöver tid att anpassa sig. Jag rider in Bingo utomhus, inte i ridhus. Det är inte det att jag inte har tillgång till ett, men en vis man (iaf en man jag trodde var vis) sa en gång till mig att det allra bästa för unghästar är att få komma ut. Så, Bingo är insutten utomhus! Och det går alldeles utmärkt. 🙂

Jag önskar dock att jag hade mer hjälp med hans inridning. Som det är just nu så blir det mycket pilligt att försöka få ihop till en medhjälpare som man är trygg med, men det går. Vid sådana här tillfällen saknar jag verkligen Hanna, riktigt, riktigt mycket.