Inte som planerat.

Hela ridturen började med att jag fick ta tag i Bingo en gång, ordentligt, innan jag satt upp för han skulle för allt i hela världen inte stå stilla. Då reste han sig på bakbenen och stressade upp sig totalt. Såhär i efterhand skulle jag valt en annan taktik men nu vet jag ju å andra sidan att den taktiken inte fungerar! Inget ont som inte har något gott med sig.
Det jag märker när jag sitter upp är att sadeln inte sitter ordentligt, men jag var helt enkelt för lat för att sitta av igen och spänna gjorden ett hål så jag tänkte tyst för mig själv, sitter jag kvar så sitter jag kvar…

När vi skrittat fram i några minuter extra så styrde jag kosan ner mot sandbanan. Det är vår, jag vet, och det innebär att hingstar har en del vårkänslor. Detta förefaller ju även för ston. Den nya söta donnan som kommit till stallet är högbrunstig. Vilket knappt (!!) märks på Bingo utöver att han visar prov på en utsökt passage och piaff om jag försöker rida förbi stohagen. Det underlättare inte (oväntat va) att stona sedan förföljer Bingo den långsidan av sandbanan som de kan… Detta medförde att Bingo var ganska, jätteladdad. Det blev ju inte bättre av att tanken hela tiden slog mig att sadelgjorden satt alldeles för löst. Men men man kan ju inte lyckas som Edward Gal varenda dag. Så det blev lite tafflig ridning idag. Bingo lyckades varva ner efter ett tag. Men det tog tid. Han fick galoppera av sig det värsta. Nya tag imorgon! 🙂

Jag har verkligen inga problem att erkänna att jag inte är den absolut bästa ryttaren i världen, men jag intalar självklart mig själv att jag är minst lika bra som Edward Gal, om han vore ett spädbarn. 😉