Häst

Bitter smak i munnen…

Tyvärr har en smak av bitterhet infunnit sig i min mun när jag ska surfa på internet. Jag orkar faktiskt inte gå in och läsa på t ex Tidningen Ridsport, jag orkar inte googla saker som annars intresserar mig. Jag orkar inte använda min hjärna till att samla information om hästarna så som jag gjorde tidigare. Varför undrar ni säkert nu, min trogna läsarskara som lustigt nog ökade DRAMATISKT efter att Bingo blivit sparkad i huvudet.

Då vill jag då komma dit där jag ämnade från början. Det verkar som om det bara är roligt att läsa om andra människors olycka, för ärligt talat, hela nätet är FULLT med andra människors olycka och rent spontant så klickar man sig in på detta. Jag såg att en utav mina bekanta hade ”kommenterat en bild på Facebook”. På bilden var ett sto och texten löd något i stil med att stoet och fölet fick vandra till hästhimmelen. Jag trycker självklart på ”Läs kommentarer” för jag blir plötsligt intresserad av varför detta sto med föl inte finns längre. Varför är vi skapta så? Jag kände en enorm ångest över att skriva vad som hände Bingo i veckan men samtidigt behövde jag lägga det av mig. Det kan hända vem som helst att en häst blir skadad, men när man är offentlig så har man direkt gjort något fel. Men jag tror att alla människor får någon form av egoboost när det går dåligt för någon annan. Nej vänta, det är så. Ordspråket lyder: Skadeglädje är den enda sanna glädjen.

Vi ska alla den vägen vandra”. Förr eller senare händer en olycka. Mig har det på senaste tiden bara hänt olyckor och jag hoppas att det snart vänder. Nu har jag i och för sig haft 3 (6) helt lyckade betäckningar. 6st inräknat de gånger vi betäckte fullblodsstoet. Men jag har haft en som inte gick bra och jag har en envis ovana att själv hänga mig kvar vid det som har gått dåligt.

Jag har också jättesvårt att acceptera att Bingo numera inte har tid att äta i hagen mer än väldigt sporadiskt och detta medför självklart att han går ner i vikt. Jag kämpar som en galning med att försöka få honom att stanna i vikt, men jag kan å andra sidan inte på något vis hindra honom från att vandra i sin hage förutsatt att jag sätter honom i husarrest och det är det sista jag (eller Bingo) vill. Jag intalar mig själv att unga hingstar vandrar. Jag vet att de vandrar. Jag vet också att äldre hingstar generellt vandrar mindre men det finns självklart undantag som bekräftar regeln åt båda hållen. Men det stör mig. Monarch vandrar till exempel inte alls. Detta kan bero på att Bingo ”trycker ner honom i skorna” i och med att han är den äldre och den hingsten som får betäcka.

Grafit vandrade inte alls som gammal man, men jag vet att han vandrade väldigt mycket som ung. Så mycket att de fick stänga in honom i boxen med gardiner och fri tillgång på mat för att han inte skulle se ut som ett spjälstaket.

Jag hoppas och önskar att Bingo ska lugna ner sig med tiden. Det har fortfarande bara gått 21 dagar på denna betäckningssäsongen och jag antar att både jag och han kommer att lugna ner oss vad tiden lider. Men det är självklart ett stort stressmoment för mig.

Hästnörd och tillika Webbutvecklare som driver företaget Stuteri Valorous som inriktar sig på att utforma stilrena och enkla webblösningar för hästfolk, samt bedriver en connemarauppfödning i mindre skala. Leg. Sjuksköterska. www.valorous.se

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.