Idag bröt jag ihop.

Lutfi Kolgjini, en utav mina stora idoler inom travsporten, sommarpratade i P1 idag. Jag var på väg till stallet när jag satt i min ensamhet i bilen och lyssnade på ”Ludde”. När han beskrev känslan som han har för Viking Kronos så bröt jag ihop och började gråta. Det har varit en tung uppförsbacke det senaste halvåret med hästarna men med såklart flera ljusglimtar. Men framförallt har det varit ett krig med mig själv och min erfarenhet och mitt envisa slit med det jag älskar allra mest – mina hästar.

Jag är skolad av Chris Brolin i hur mina ponnyer ska se ut, av JF i hur de ska hanteras, av Jannica Krafft i hur de ska utfodras, av Loa Axén, Hans Wallemyr, Lasse Berglund och JF i hur de ska utbildas och utvecklas i löshoppning, av Jan-Ove Olsson, Madeleine Beckman, Elisabeth Lundholm, Birgitta Larsson och Christina Olsson i hur de ska röra sig och se ut exteriört. Jag vet vad jag vill med mina ponnyer och den beslutsamheten och envisheten har jag nog ärvt av min mamma i kombination med ett stort kontrollbehov och organiserings-mani av min far.

Jag stod med godkänd hingst på station redan 2006, 20 år gammal.

JOHANNA KALLAR SIG SJÄLV avelsnörd och säger att hon alltid varit det. – Mina föräldrar är inte alls hästintresserade, men jag får stöttning i mitt intresse, särskilt sedan jag tävlade i VM i somras. Johanna var med i det svenska laget i VM för Unga Uppfödare i Irland förra året, där deltagarna bland annat fick testa att vara domare. Johanna var individuell tvåa i löshoppningsbedömningen och fyra i exteriörbedömningen, som Sveriges lag vann. – De flesta av de andra har halvblod och kan tycka att jag är för gammal för att hålla på med ponny. Men det är connemarorna som vunnit mitt hjärta.

Jag är formad av alla jag har träffat på helt enkelt. Jag lyssnar uppmärksamt på alla människor runtomkring mig som besitter större erfarenhet än jag själv. Och det jag vill minnas, det minns jag. T ex glömmer jag aldrig när Birgitta Larsson helt spontant satte sig bredvid mig utanför lektionssalen på Flyinge och vi satt där och tittade på Mattias Jansson som red Sandakan. Vi körde de sedvanliga artighetsfraserna sinsemellan och efter en stund hade hon berättat massor med trevliga exteriör detaljer med denna hingst (som fick en 9 på typ av henne).

Ludde beskriver precis hur han känner inför ”Vikingen” och jag förstår honom. Han är en häst på miljonen precis som ”Graffe” var för mig. En häst man inte kan lämna ifrån sig eller sätta utanför. En häst som ska kontrolleras noggrant och som man sedan står i evig tacksamhetsskuld till för det man har åstadkommit. Jag har tackat Graffe många gånger för att han har fört mig hit.

Idag var jag hos Team Berglund AB och tittade på hennes stall. 1 september går flyttlasset dit. Till en uppfödare som är utbildad hippolog, C-tränare i hoppning och ridlärare. Hennes uppfödning Sevilla vann championatet i Falsterbo 2007 och är såld till Helena Lundbäck. ÄNTLIGEN ler livet emot mig igen och jag kan nu luta mig tillbaka.

Jag är evigt tacksam Christina på Stall Lilla Heda som kunde ta emot oss på stående fot och för att hon pusslar och försöker ordna så att mina hingstar ska ha det bra hos henne.