Sydney (F.5) f 2009

En utav Pernillas fina uppfödningar, Sydney, är uttagen till hopphästauktionen på Flyinge den 6/10. Jag var med Pernilla och röntgade Sydney hos ATG Kliniken i Ramkvilla och det var första gången jag varit med vid en exportröntgen samt en caslick-operation.

För att beskriva Sydneys personlighet och temperament så skulle jag vilja säga att hon är väldigt modig. Det märktes väldigt tydligt på hennes kroppsspråk att hon inte riktigt var tillfreds med att komma till ett helt nytt ställe, där hon var alldeles själv och allting som rörde sig ekade långa vägar. Men hon gick tappert framåt om än lite nervöst och spänt. När Pernilla skulle longera henne för veterinären så var det som om hon longerade i djupsnö för Sydney var om något lite nervös men helt okej med att bli longerad. Även om det var lite, lite läskigt.

Vid böjprovet var hon hur lugn som helst. Notera att stoet bara är 3 år gammalt och helt ensam i en stor betongbyggnad som ekar. Hon stod med spetsade öron och lyssnade noga på alla ljud. Men hon lät sig böjas utan problem och sprang snällt med Pernilla både fram och tillbaka. Sedan stod hon snällt och fick sedering innan de 16 (!!) röntgenbilderna skulle tas.

Inne på röntgen tog det låååång tid. Jag och Pernilla turades om att hålla i den något sederade hästen medan veterinärassistenten sprang rundor med plåtar och maskin och det enda med det tredje. Efter mycket om och men och en del omtagningar för att Sydney stod som en hel ankfamilj så hade vi fått alla bilderna. INKLUSIVE bilder på strålbenen.

Sydney tog det hela med ro. Okej, en något medicinskt påverkat ro, men dock 😉

Dagen efter skulle Pernilla börja rida lite smått på en måttligt betesfet Sydney. Detta var inte första gången hon satt på hästen men hade vi frågat Sydney så var det minst 10 år sedan de gjorde detta sist. Vi bestämde oss ganska kvickt att släppa hästen helt lös på ridbanan för hon var som en fiolsträng. Sagt och gjort och Sydney for runt med svansen i vädret i 200 på ridbanan ett par varv innan vi bestämde att det nog fick räcka nu. Det var en lite spänd men snäll häst som Pernilla till slut tog sig upp på och faktiskt både travade och galopperade flera varv.

3 dagar senare var det som en helt ny häst. All den där nervositeten var som bortblåst och Sydney gick som en klocka. Pernilla beskrev det som att hon inte ville sitta av, ”maken till ridbar häst!”-

I nästa inlägg ska jag skriva lite om Sydneys stamtavla, som verkligen inte är fy skam!