Dag II

Det var verkligen som en liten mini-semester för mig och Pernilla. Utanför lastbilsfönstret gick 4 st föl i en lösdrift och runt omkring oss så promenerade hästskötarna med sina tävlingshästar. En semester i en hästtjejs liv så att säga. Vi lyckades inte få på värmen i lastbilen första natten, så det var så att säga, svinkallt men vi lyckades sova i alla fall. Lagom mosiga käkade vi frukost i lastbilen innan vi strosade upp till ridhusen för dagens hoppning. Fredagen var vigd åt precis ingenting förutom att vi var tvungna att hitta en longerlina till Sulan. Dagen innan var vi på jakt efter ett par nya Carbon Gel skydd eftersom Pernilla har tvättat sina i tvättmaskinen och de var de inte gjorda för så det hade blivit lita naggade i kanten. Vi hittade en longerlina hos Ryttare & Häst och jag hittade även ett stalltäcke till Bingo för halva priset (25% men sedan får jag ju rycka bort momsen 😉 ).
Vi släntrade förbi sekretariatet och fick Sulans besiktningsprotokoll utskrivet efter lite meck med Pernillas dator. Jag hade med mig min lilla dator och det visade sig även att jag hade med mig ett USB. Hade jag kollat efter detta innan så hade vi sluppit halva grejen med att skicka protokollet från Pernillas dator till min. Men det är lätt att vara efterklok :). När vi sedan passerade Crafoord-hallen så noterar jag en stor fux som inte, för allt i världen, ska gå förbi en skylt utanför gamla stostallet. Jag mumlar något i stil med att ”hoppas de tar sig till framhoppningen” sedan tittar jag framåt igen. Kastar ett getöga bakåt och ser att hästen nu ligger PÅ ryttaren på marken. ”Pernilla, de har gått omkull vi får gå tillbaka” så jag marscherar till platsen (sjuksköterskan i mig så att säga skrek). Möter ryttaren som är något mosad och skitig, på marken. Ser på hjälmen att huvudet slagit i backen då hjälmen är skitig på ena sidan. Jag frågar om hon kan vicka på sina tår eftersom ena benet var under hästen, och det kan hon. Några andra människor ber henne plötsligt att ställa sig upp innan jag vet ordet av. Hon får hjälp upp på benen och ser väldigt blek och yr ut. ”Du ska nog lägga dig ner igen” säger jag men de andra insisterar på att hon ”inte ska ligga på den skitiga marken”.

Påminn mig i framtiden när jag kommer till en plats där någon har blivit påkörd etc att de borde flytta på sig så att de inte ligger på den smutsiga marken ?!

Potentiella nack- och ryggskador till trots så leder dessa människor kvinnan till närliggande stall och vi möter den springande ambulanssköterskan när vi vänder om och går.

Denna ryttare kom sedan in och gjorde en katastrofal hoppning. Stackars häst. Hästen kan inte ha gått helt oskadd ur deras markkontakt och var tillsynes ganska stressad över sin uppgift. Började med att ”cykla” igenom en oxer för att sedan total kvadda 2 andra hinder. Suset på läktaren menade på att ekipaget borde utgå istället för att skärra hästen för livet. Ryttaren gapade och skrek på hästen när hon märkte att de var på väg igenom en oxer, inte över…
Tänker inte namnge vederbörande ryttare, men detta är ingen nybörjare.

Vi satt nästan helt stilla på läktaren i stora ridhuset hela dagen. Det ösregnade ute så vi drog verkligen ut på att gå och promenera Sulan. Vi hann se Lisen Bratt-Fredricsson göra en störtdykning á la OS in på sista hindret och vi hann se Victoria Almgren rida ett antal hästar speciellt Starkko som jag verkligen gillade. Han vann även alltihopa på söndagen. Vi mötte en mycket avslappnad Arnold Assarsson på Contant Q utanför ridhuset på väg till framridningen. Han satt med ena handen i fickan medan de skrittade. Såg som sagt väldigt avslappnat ut 😉 .

Pernilla drog till slut på sig stövlar, chaps och mössa och gick en promenad med Sulan i ösregnet medan jag mockade boxen och fixade i ordning allt annat. När jag kommer till en tävlingsplats som hästskötare blir jag som en robot. Jag mockar boxen, fixar med maten, putsar grejerna och så vidare. Allt efter vad jag lärde mig under åren hos Emelie Brolin. Fick höra i lastbilen hem att jag varit en mycket kompetent och kvalificerad hästskötare! 😉

Vi såg även 3åringarnas löshoppningsfinal. Vi hamnade längst ner på läktaren så Pernilla satt mest och oroade sig över att någon häst skulle hoppa upp på läktaren, nää skämt åsido 😉 Det var en blandad kompott hästar som hanterade situationen mycket olika. Någon sprang som en galning, en var helt ointresserad av sin uppgift, en gick in och gjorde ett toppenjobb och de andra hamnade någonstans emellan de andra. En jättefin, avslappnad Careful vann. Genomgående för Careful avkommorna i helgen var avslappnade, hoppvilliga, hinderkloka och framförallt väldigt lika hästar. När de kom in så såg du att det var en Careful.

Pernilla och jag fick ta del utav en väldigt intressant diskussion på läktaren mellan 2 väldigt kunniga äldre herrar. Mycket spännande och mycket intressant diskussion om priserna kring betäckningar och hur de skulle kunna pressa ner priserna och således få fram fler hästar. Ska bli spännande och se hur det ter sig i framtiden.