Häst

Läget med hans kungliga tröghet…

Valorous Monarch må vara min älskade, mest dyrbara älsklings häst i hela världen – men inte alltid. Nä, inte precis varje dag. Jag får dock skylla mig själv för om det är något han och hans mamma Monia INTE uppskattar, ens det minsta, så är det att vila. Monarch tycker att vila är sjukt överskattat och river i princip stallet när han inte har gått på några dagar. Så, idag tog jag tjuren vid hornen. Jag marscherar ut i hagen och försöker, utan att bli ihjälbiten (tack så in i h-lvete Susanne för att du uppmuntrade min 3 årshingst att bitas genom att ge den havre) och stoppar kedjan i grimman. Sedan trav/galopperar/bockar vi vår väg in i stallet. Jag hade, smart som jag kan vara ibland, förberett mig genom att öppna BÅDA dörrarna i stallet och stängt ALLA boxdörrar och satt upp grimskaft i stallgången. Monarch lugnade sig till slut och gick snällt med mig in i stallet.

Sedan stod han där som ett ljus, lika gullig och söt och snäll som han alltid är. En ulv i fårakläder helt enkelt. Benet ser fint ut, det sitter en fin liten sårskorpa ovanpå, inget svullet, inget varmt. Jag gör i ordning honom med longergjorden och träns. Sedan gör jag en nödvändig åtgärd då jag redan på förhand kan lista ut att vi aldrig kommer att komma fram till ridbanan annars – jag sätter fast honom i hans inspänningar redan inne i stallet. Nej, jag förespråkar inte att någon ska göra på detta sättet, men i nuläget så är det 20130121-202754.jpgen fråga om att inte bli träffad av vare sig Monarch-ben eller Monarch-tänder. Precis som jag förutspått så står han på bakbenen direkt utanför stalldörren – kul häst jag gillar verkligen honom när han har vilat. Vi tar oss halvvägs till ridbanan när han ballar ur totalt och bockar/hoppar/galopperar på stället så jag ställer mig helt enkelt och longerar honom några varv mitt på stallbacken. Pernilla bara skrattar och jag svär över att jag låtit honom vila i en vecka.

20130121-202801.jpg

Efter några varv i någon form av trav/bock/galopp så kan jag leda honom NÄSTAN hela vägen till ridbanan, han behövde bara stanna en gång och stå på bakbenen innan vi var framme. Han är till synes väldigt ohalt i alla fall, så plus i kanten till denna tjockskalliga häst. Inne på ridbanan är han den underbara, helt okomplicerade lilla ponnyhingst han är och gör precis som jag säger, travar och skrittar om vartannat och är bara bäst. Precis så som han alltid varit, enkel och okomplicerad. Han går sedan lugnt och stilla tillbaka till stallet, nöjd över att äntligen ha fått göra någonting annat än att stå i sin tråkiga hage. Han fick stå i Bingos box en stund medan jag gjorde i ordning hans box och han såg mer än nöjd ut över att ä n t l i g e n få vara mattes nummer ett.

 

Hästnörd och tillika Webbutvecklare som driver företaget Stuteri Valorous som inriktar sig på att utforma stilrena och enkla webblösningar för hästfolk, samt bedriver en connemarauppfödning i mindre skala. Leg. Sjuksköterska. www.valorous.se

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.