Vinter, vinter, vinter…

Varje gång snön faller så funderar jag på varför jag håller på med hästar och inte med akvariefiskar eller frimärkessamling. Det blir kallt, snöigt, fruset i backen och ingenting fungerar som det ska. Ibland är hästarna totalt genomfrusna ibland är de så fulla av energi att det är svårt att sitta kvar. De simplaste sakerna som att fylla vatten, blöta betfor eller tvätta ett broddtramp blir omöjligt då vattnet är stelfruset precis överallt. Men med motgångar föds lösningar. Numera drar jag och Pernilla runt på våra vattendunkar i ett grimskaft. Mycket smidigt, så länge det finns snö så att säga…

Prinsessan, Agnes shetlandsponny, fortsätter att hitta på kluriga uppgifter till oss genom att till exempel flytta in bland hösilaget. När Pernilla kom ut och skulle kvällsfodra en kväll så var Prinsessan – no where to be found. Pernilla, som vid det här laget börjar bli van vid att Prinsessan är på egna äventyr om kvällarna, fortsatte bara att ge hösilage. Märker alltså inte 94 cm höga Prinsessan som nu står helt tyst BAKOM hösilagebalen medan Pernilla är i närheten. Inte förrän hon höat färdigt råkar hon komma på Prinsessan då hon hör att hösilagebalen tuggar… Hösilagebalar brukar sällan tugga på saker… Agnes och jag började bygga en ny box till shettisen och den är alldeles snart färdig. ”Det är bra att Prinsessan får en egen box så att hon inte rymmer hela tiden” förkunnade Agnes medan hon pekade på alla plankor som jag behövde för att bygga färdigt.

Mina halmpellets har anlänt i Villtofta och min underbare granne Leif erbjöd sig att med sin traktor ställa in mina pelletspallar under tak eftersom det ska töa och börja regna i slutet på januari. Vad vore jag utan mina vänner/grannar? Det var enkelt och snabbt gjort att flytta in de 3 pallarna under taket i min ”log-del” av stallet. Alla gårdsägare måste ha en traktor… eller ja, en mycket hjälpsam granne med en traktor i alla fall 😉

Häromdagen red Pernilla Seattle på fältet bakom våra hagar och jag hade med mig min kamera. Det var strålande sol och -15 grader men vi bet ihop och Pernilla red i ridbyxor och stövlar. När hon var färdig så insåg hon att hon inte ens tänkt på att det var så kallt för hon hade fullt schå med att få Seattle, till vardags kallad, Pricken, att gå fram och inte stå på bakbenen vid grinden. Har jag berättat att detta är vår BÄSTA HÄST? 😉 Hennes mamma vann 5 åringarnas hoppning i Falsterbo samt Breeders i Flyinge 2007… Såld för en massa pengar till Helena Lundbäck… Heter numera Bukowskis Sevilla!

Igår var Bingo på tårna… Det var bara -10 när jag satt upp och red och allting var så fruktansvärt läskigt. Det var ju bara typ 6e gången som vi red på ridbanan bara den här veckan och ingenting hade väl egentligen förändrats. Om du inte frågar Bingo vill säga. Han bjöd på bocksprång, stegringar, fullt ös från kanten men emellanåt var han faktiskt väldigt fin och galoppen var faktiskt det bästa. Sedan agerade han sällskap åt den nya hästen Kontica som Pernilla försökte longera på ridbanan. Bingo pratade lite, lite när hon kom in men sedan fokuserade han faktiskt på ridningen. Det fungerar alltså bättre att rida med sällskap hemma än på hoppträningen, konstigt va? 😉