Beröm är guld värt….

…och precis vad jag behövde. I måndags la jag och Pernilla om sårskadehästens sår. Sanningens minut och det hängde riktigt tungt i luften även denna gången. Skulle vi få uppleva samma sak en gång till när vi öppnade upp allting? Skulle det se hemskt ut? Skulle det se fint ut? Skulle det se ut som när vi såg det Helsingborg veckan innan.. Många frågetecken bakom pannbenet helt klart.

Oturligt nog så var Domesedanet nästan helt slut. Det var bara lite, lite skral kvar i tuben. Men det körde jag i hästen och Pernilla gick och hämtade en bräms, just in case. Hästen, som lite elakt kallas Sulan, verkade dock svara väldigt bra på den lilla hutten Domesedan och blev ganska så trött på ögonen. Men brämsen åkte på i alla fall. Vi känner den här hästen, vill den sparka, så ska du vara glad att du har alla tänderna kvar…

Pernilla höll i brämsen och jag började linda av. Först ett lager Vetrap, sedan fick jag loss skenan för stabiliteten, sedan var det ett lager vet-flex, sedan 2 lager papper och gasbinda. Alla grejerna var svettiga som bara sjutton, men än så länge – inget blod. Jag rapporterade hela tiden till Pernilla vad jag såg eller kände doft av – svett.

In till bomullen, verkligen sanningens minut. Här fanns – inget blod! Det var svettigt och blött men inget blod. När jag ska dra bort Allevynen (special kompress) så ser jag att det sitter ganska mycket var kring kanterna, inte speciellt förvånad. Jag springer kvickt in i huset och hämtar varmvatten och sedan torkar jag bara bort varet och hudavlagringarna som bildats under alla lager av bandage. Det såg faktiskt riktigt riktigt fint ut! HÄR finns en bild, men känsliga läsare kan anse sig varnade!

Sedan till själva examensdelen, det nya bandaget. Först en Allevyn, sedan ett tunt lager bomull för att fixera kompressen, sedan 1 och 1/4 varv bomull, sedan gasbinda – hårt. Sedan 2 tidningspapper och gasbinda – hårt. Gulp tänkte jag, hur hårt vågar jag dra? Sköterskan var mycket noga på HBG DJSKH att ”du kan dra åt väldigt hårt!” så jag drog. Sedan 2 lager tidningspapper och så en gasbinda till. Sedan på med vet-flex och sist men inte minst skenan + ett lager Vetrap. Färdigt. Jag tyckte det såg bedrövligt ut, men Pernilla var nöjd och så även Helsingborg!

Fick ett sms av Pernilla idag som löd ”Du fick beröm för bandaget!”.
1000 fjärilar och en lättnadskänsla – YES jag gjorde rätt! 🙂