Hoppning, inte min grej!

I fredags så hoppade jag faktiskt Monia! Nu hoppade vi visserligen inte Ninja la Silla höjder, men vi hoppade dock några små skutt. Jag gjorde två stycken sockerbitshinder, och ironiskt nog blev det ena hindret blått och det andra rött – såhär i valtider eller…

Första språnget trodde jag att jag skulletrilla av. Hej hallå där var ett par bakben som också skulle komma över bommen och de tog med sig en takstol på vägen över. Herregud va Monia öppnade upp i bak då! Jag blev väldigt imponerad. Först tänkte jag att ”herregud är jag så himla dålig” så jag prövade igen, och igen. Men hon gjorde likadant varenda gång. Duktiga lilla ponny!

Hur snett jag än kom på hindret, så hoppade hon. Hur nära eller långt ifrån hon var, så hoppade hon. Rörde inte en bom. DUKTIGA PONNY!