Minnet av dig.

…och så blundar jag hårt. Tankarna vandrar sakta iväg till den tid då du var det enda som höll mig flytande när allting annat dränkte mig. Till en tid då ändarna slutade mötas, tiden var knapp men kärleken till dig gjorde mig hel. Tiden då två blev en och hela min värld rasade samman framför mina fötter. Du fanns där, du förstod och du lämnade ingen oberörd. Så hänförd och omtöcknad stod jag där, med dig vid min sida. Ett sammelsurium av tankar, frågor och funderingar har du med dina mörka kloka ögon suddat ut.

Sen kom han. Sen kom du tillbaka till mig om än bara som en liten del i det stora hela. Jag kunde inte längre dra mina fingrar genom din gråa päls. Men jag kan se dig, i hans mörka kloka ögon.”