Livet är orättvist!

Jag blir så fruktansvärt irriterad när jag läser i ridsport att Slåttergubben Rufus tävlas i SM i körning. Det irriterar mig något så fruktansvärt, för hade inte veterinär Marianne Lindsjöö dömt ut honom för att han påstods ha ett ”kroniskt ödem” i halsen, så skulle han ha varit travponny än idag.

Dagarna innan min fd sambo och hans föräldrar skulle köpa Slåttergubben Rufus utav Berga Naturbruksgymnasium så dömdes han ut. Han skulle inte kunna tränas eller tävlas något mer för han hade en svulst i halsen. Travinstruktören på Berga tittade ledset på oss och berättade att ”Nej han kunde inte sälja en sjuk häst till oss”. Bakom honom stod Bergas kusk och hoppade av lycka.

Rufus kastrerades, han var hingst vid tillfället, och sedan så skulle de ”testa att ha honom i verksamheten” annars skulle han tas bort.

Idag tävlar han på SM nivå i par. Och jag blir lika jävla irriterad varenda gång jag läser detta, eftersom hästen inte skulle kunna varken tränas eller tävlas något mer…

”Han är blåst, han är blåst, han har blivit lurad, han får gå hem med svansen mellan benen…”