Tillit.

Tilliten är ett centralt begrepp när du arbetar med hästar. Det är tilliten till hästen och hästens tillit till dig. Den tilliten som gör att hästen snällt följer dig in i en mörk liten låda som skramlar och rör på sig. Den tilliten som får hästen att hoppa alla hinder du ställer framför den. Den tilliten som gör att du får komma nära och vara med när hästen är sårbar och inte kan fly.

Hovslagare
Men det är också tilliten till människorna som på ett eller annat vis interagerar med din häst. Du måste ha tillit för din hovslagare – känna dig trygg med att han eller hon gör ett bra jobb. Tilliten att lämna över din häst i hovslagarens händer. Det krävs en duktig hovslagare för att ibland hjälpa till och rent av rädda livet på din häst. Det gäller att vara noggrann när du väljer hovslagare. Alla duktiga hovslagare är inte utbildade men de allra flesta är! Jag har haft en outbildad hovslagare till mina ponnyer, men med 32 års erfarenhet och som dessutom fått många goda recensioner. Rekommendationer från andra kan ta en lång väg. Men titta på hästens hovar, alltså hovarna på den hästen som rekommenderar en hovslagare. Tycker du inte det ser bra ut, välj en annan hovslagare.
Hovslagarföreningen
Är inte hovslagaren godkänd av Jordbruksverket så bryter de mot behandlingsförbudet om de arbetar med fång, vilket är en sjukdom. Är en hovslagare skicklig så borde det inte vara ett problem att få ett godkännande av Jordbruksverket. Men det medför också notorisk journalföring av hovslagaren i ett säkert svindyrt program.
Jordbruksverkets information om hovslagare
Eftersom jag aldrig haft en såhär pass sjuk fånghäst som dessutom är dräktig så tog jag kontakt med en hovslagare som jag sedan innan har en stor tillit till. Enda problemet med denna hovslagare är att hon bor i Grillby, vilket inte direkt är nästgårds… Men utan hennes stöd vet jag inte vart jag hade stått idag.
Listan över godkända hovslagare finner du här!

Veterinären
Efter alla våra turer med Sydney (F.5) till Helsingborg för att försöka återställa det en veterinär åsamkade hästen har verkligen fått mig att tänka till en och två gånger när det kommer till tilliten till veterinären. Jag frågar ALLTID flera veterinärer, och det resulterar ibland i att jag får väldigt många olika synvinklar. Det är klart att en veterinär kan ha olika arbetsområden, precis som inom alla vårdyrken. En del är superbra på hältor, en annan är en hejare på sårvård eller dräktighet. En del är duktiga på fång, men det har visat sig inte vara så många som känner sig trygga med fång. Fång har så många olika stadier och utvecklingar att det verkligen handlar om att ha tillit till sin behandlande veterinär. Det är trots allt veterinären som står för gasen och bromsen här. Efter Monias hovslagarbesök i måndags har jag en större tillit till min veterinär än tidigare. Hon var hela tiden positivt inställd och såg till hur hela hästen mådde – och kunde inte förstå varför man ska släpa alla fånghästar till klinik för att röntga! Att ponnyn har rotation det syns i hoven, det syns med den breddade lamellranden och hovväggens nya utseende. Att röntga den och utsätta den för smärtan att stå i en transport 5-15 mil verkar mer som djurplågeri än att ha den stående på box. Owe Wattle ses som en av de stora inom fång. Läs en artikel här!

Tilliten till mig själv
Det kanske svåraste är just tilliten till en själv. Gör jag rätt i att fortsätta? Mår hästen bättre eller sämre? Detta skapar en storm inombords. Många nätter kunde jag inte sova. Jag låg och vred mig i tankarna om jag utsatte Monia för mer lidande än helande. Jag var så psykiskt nedbruten att jag grät när jag borstade henne. Jag började skriva på min anmälan om tillstånd att gräva ner henne hemma. Pratade med grannarna om hjälp med att gräva en grop. Jag mådde verkligen så otroligt dåligt. När jag inte trodde att jag kunde tvivla mer på mig själv över Monias livsöde – så blev jag puttad över kanten. Jag grät mig till den lilla sömnen jag fick. Jag satt och stirrade håglöst framför mig och hade så ont i kroppen ända tills veterinär och hovslagare gav henne grönt ljus. Jag var så lättad att jag ville kräkas.

Men! Tilliten till mig själv och min kunskap blev mycket starkare. Jag insåg att jag hade rätt från början och att jag gjort rätt i att kriga mig igenom detta. För Monia. ❤️

Mina föräldrar såg Monia i början av februari då hon var riktigt riktigt dålig. Pappa fick tårar i ögonen. Jämför hans lekmanna ögon henne då och nu – är ponnyn i princip frisk. Stel, men frisk. Det är en helt annan ponny.