Tårarna rann i stallet idag…
När jag hade gjort i ordning Monia och skulle lägga på scharbaket så såg jag…
…fast i kardborrbandet satt några långa gråa pälsstrån… Grafit…
Tårarna började ju såklart strömma nedför mina kinder. Aldrig tidigare har jag känt mig så övergiven. Jag ville plocka ihop pälsstråna och spara dem. Min Grafit. Allt jag har kvar. Ett par gråa hårstrån som inte lossnat när jag tvättat schabraket.
Det är konstigt hur ett par pälsstrån kan få tårarna att rinna. Han var så nära men ändå så, så långt bort.
Jag plockade loss några av dem och la dem i min hand. Jag saknar honom. Jag saknar honom så det gör ont i själen. Han fattas mig. Otroligt. Jag minns till och med när pälsstråna fastnade där. Det var vintern 2007 när jag hade börjat skritta honom igen… Jag ska leta fram mitt ”Ingdams PonyCup” ländtäcke.. Där finns det MYCKET Grafit…
rc70
Hästnörd och tillika Webbutvecklare som driver företaget Stuteri Valorous som inriktar sig på att utforma stilrena och enkla webblösningar för hästfolk, samt bedriver en connemarauppfödning i mindre skala. Leg. Sjuksköterska. www.valorous.se
