Två timmar.

Igår var Monia ute på äventyr. Hennes boxdörr är lite knepig att stänga och jag måste erkänna att jag slarvar med den titt som tätt. Igår var förmodligen inget undantag. Monia har med största sannolikhet kliat sin stora rumpa emot dörren så att den åkt upp. Sedan har hon spatserar runt ute, förmodligen den mest lyckliga ponnyn i världen.

Jag satt inne på morgonen och väntade på att min sambo skulle vakna. Jag brukar slå på HästTv på morgonen och titta lite på Giovanna. Hon har varit och petat på ena kameran så numera så ser man en bit av fönstret i stallgången och täckeshängaren under den. Det man inte kan se är någon annan ponny. Tala om min förvåning när det plötsligt dyker upp ett hästhuvud i hörnet på bilden. Och det var inte ett föl… Där stod MONIA?!

Jag ropar på Jonas att vi har en lös häst i stallet, vem då undrar han, ja det finns ju inte jättemånga att välja mellan. 🙂

Så jag snabbar mig ut i stallet och där står mycket riktigt Önnarps Monia utanför sin box och käkar på en höbal. Jaha minsann, det var bara att gå marsch pannkaka tillbaka in i boxen. Som det såg ut så hade hon inte varit speciellt länge i stallgången, det fanns tex inget bajs där. Jaha no harm done, hon verkade må hur bra som helst. Så jag släppte ut de andra två och fixade stallet. Funderade lite över varför Monia inte verkade vara så hungrig men jag var inte heller jättehungrig hela tiden som gravid.

Det var först när jag var ute i Gias hage lite senare på dagen som jag upptäckte att Monia varit ute på längre äventyr än vad jag trott. Utanför Gias grind fanns nämligen ett toffelavtryck! Med spån i! När jag börjar se mig omkring så är jag faktiskt omgiven av små Monia avtryck… Hon har spatserat runt och kollat läget helt enkelt, lycklig att få komma ut, sen har hon snällt gått tillbaka in i stallet. 🙂

Jonas och jag stolpade genast upp en sjukhage till henne och idag har hon fått vara ute i två timmar och beta lite och röra på sig. Förmodligen de bästa två timmarna i hennes liv 🙂 det märks dock att hon stått på box i nästan 5 månader, hon blir snabbt trött. Hon följde så snällt med mig in igen vid 10. 🙂

Nu är det bara hoppas att det fortsätter lika bra. Hon har passerat dygn 300 🙂