Slut på gnället, fliset är BORTA!

Det har helt klart varit lite gnäll angående de skogsmaskiner och flishögar som funnits här på gården ett tag. Men nu är den äntligen borta. Äntligen har jag kunnat stängsla upp mina sommarhagar och äntligen har jag kunnat släppa ut hästarna dygnet runt. Ja minus Monia då såklart, som troget står vid boxdörren varje morgon och vill komma ut.

Vi tömde hennes box, eller jag ska inte ta åt mig någon ära, Jonas ( <3 ) tömde hennes box i söndags. Det var dags. Hon ska snart föla och boxen började bli väl packad och inte så mjuk längre. Ut med den gamla, in med det nya. 5 stora säckar spån senare så hade Monia en betydligt mysigare tillvaro. Den obetalbara känslan av att se vit, frisk och fin sula under hennes hovar. Skulle inte byta den känslan mot någonting just nu. Idag när jag sopade ur hennes bakhovar möttes jag av just det. Frisk, vit ny sula. Den eländiga dubbelsulan har trillat loss. Vi har fortfarande en rätt rejäl väg framför oss innan hon är i skick att få vara ute hela dygnet, men fasen va vi är på rätt väg !! Hennes hovar börjar bli lite långa men det är tyvärr bara att vara realist och vänta tills hon fölat - då är hon lättare, vi kan arbeta med henne på ett annat sätt (läs sedera ordentligt) och eftersom Monia vid hennes två andra fölningar varit löjligt enkel att mjölka så ska det nog inte vara några problem att uppehålla fölis en stund medan morsan är lite trött !! Jag är på samma gång livrädd att någonting ska gå fel under fölningen. Livrädd att mista både sto och föl nu när vi ändå tagit oss såhär långt. Jag känner min ponny och visst är fölningen på G och hon har fölat två gånger helt själv och de är 5 resp 4 i år.. Men jag kan inte låta bli att tänka om ... Om olyckan är framme. Men jag har bestämt mig. Lever inte fölet, eller om fölet inte överlever då är det inte ett svårt beslut att låta Monia följa sin fölunge - precis som fölungen fått följa Monia genom hennes svåra tid. Jag hade önskat att få behålla Monia tills hon blev gammal och grå i en hage i trädgården. Men det blir inte alltid som vi önskar, hur mycket vi än önskar. Men ingen ska kunna säga att jag inte gjort allting för att hjälpa henne, för att rädda henne.

Igår gjorde Monia och jag nästan kattungesylt i stallet… Det är inte så lätt att vara försiktig när det är svårt nog att bara gå på sina fötter. Kattungarna levde verkligen farligt