Vad är det som har hänt egentligen?

Hur mår fölet? Vad är det som händer? Lever Monia? Det är bara några av de frågor jag har fått de senaste dagarna på grund av min kryptiska uppdatering. Såhär gick det till…

I lördags gick jag som vanligt ut strax innan klockan 21 och skulle fodra hästarna i hagarna. De ska ha hö och kraftfoder och jag ser över vattenkaren i alla hagarna. Jag har dessutom hand om grannens höns och stutar denna lördag så jag gick ut lite tidigare än vanligt.

När jag kommer ut i Monias hage så verkar allting vara precis som vanligt. Belinda kommer i en rasande fart och ska ha sin blåa krubba, Monia skiner upp som en sol när hennes stora rosa krubba kommer och Regent, ja han kommer lommande och nosar och provar att bita i Monias krubba. Men när jag klappar Regent på halsen så drar mina fingrar i veck? Och när jag tittar på honom så syns vecken ganska så tydligt på hans lilla hals. Va sjutton? Jag provar helt enkelt att nypa honom i  huden, och precis som min hjärna redan har listat ut så är Regent uttorkad. Jaha. Kollar in under Monias mage och ser till min stora förskräckelse att där är sjutton inte mycket mjölk längre… Klockan är 21:15 bara att ringa till veterinären…

Emelie Joelsson på Distriktsveterinärerna i Växjö dyker upp efter ungefär 30 minuter. Monia och Regent går ju ute så det var ju bara till att försöka sätta en nål i den lille herren ute i hagen och försökte droppa i honom en påse dropp, för visst var han uttorkad. Han hade 38,7* i temp men det är bara 0,2 från vad han brukar ha + att Jonas och jag precis innan hon kom bråkat med honom och tvingat i honom lite mjölkersättning utan framgång. En liter dropp gick i med två avbrott då lilleman kände att han inte skulle vara med längre. Stor ELOGE till Emelie som lyckades sätta nålen i en något skeptisk fölunge i halvmörker bara sken av min utebelysning.

Sen försökte vi att sonda Regent, men det gick inte. Han var så pass pigg och alert att någon sond skulle vi då rakt inte få i honom. Regent var hela tiden ungefär som vanligt. Han är en lite bekymrad fölunge med en sjuk mamma som gärna står precis vid hennes sida och vakar över henne när hon ligger ner och vilar. Han håller också Belinda 1 år på avstånd så länge hans mamma ligger ner. Han är en liten tuffing helt enkelt.

Veterinärens nästa tanke var att ”köra ner honom till Helsingborg, utan hans mamma då.” Ja, utan hans mamma. För hans mamma kan inte stå på en transport i 4h ner till Helsingborg. Och vad ska de göra på Helsingborg som jag inte kan lösa här hemma. Ja alltså dropp. Dropp, dropp och lära honom dricka mjölkersättning. Men de pengarna finns inte tyvärr. Jag har inte råd, även om han är försäkrad för 100 000kr i veterinärvård så måste jag stå för 1800 + 20% + moms, och det gör jag inte. Tyvärr men det blir alldeles för mycket pengar. Det betyder inte att jag inte är beredd att göra vad som helst för min fölunge, men det måste finnas rimliga begränsningar. OCH om jag kör ner Regent helt själv, och låter Monia leva så sinar hon HELT och då kommer han tillbaka till en mamma som inte har någon mjölk alls och det är ju faktiskt sämre än lite…

Men, han vill inte ha mjölkersättningen. Han sväljer den inte och jag vill inte tvinga ner mjölken i lungorna på honom heller. Jag har provat, provat och provat i 7 veckors tid att få honom att dricka mjölkersättningen eftersom hans mamma hela tiden producerat lite lite mjölk och han är lite åt det tunnare hållet. Men han ska inte ha helt enkelt. Han behagar knappt smaka på det utan låter det helt enkelt rinna ur munnen på honom. Vi försökte mjölka Giovanna, men hon är inte det snällaste stoet i världen och vi trodde väl egentligen inte att det skulle gå att mjölka henne heller.. Hon visade bestämt att där hade jag ingenting att göra. Det var dessutom ganska mörkt ute och jag var kall och lite stressad och framförallt trött så vi gjorde inga fler försök där.

Nästa steg och försök är då mjölkpellets. Efter hjälp av Facebook så fick vi tag på en säck i Södra Sandby bara 16,5mil bort. Så Jonas fick stiga upp i tidig morgontimma och bege sig ner dit för att hämta säcken. Medan Jonas åkte iväg på äventyr så gav jag mig på att mjölka Monia. Bara för att få en liten skvätt i en flaska så att Regent ÅTMINSTONE kunde tänka sig att dricka ur en flaska med någonting bekant. Då sparkar hon mig. Och där brast det för mig. Tårarna sprutade och jag var så slut och knäckt över hela den här förbannade situationen med fång, hovbensrotation, kaos, veterinärräkningar och nu en uttorkad fölunge. Jag bara satt på golvet i stallet och kippade efter andan mellan tårarna. Jag ger upp, jag ger upp, jag ger upp, jag ORKAR INTE mer. Det kan inte bara vara meningen att det ska vara så kraftig motvind.

Bryt ihop, bit ihop och kom igen. När jag hade grämt mig färdigt över att livet just nu motarbetar mig det kraftigaste när det kommer till Monia och hennes föl så sopade jag av smutsen från knäna och försökte igen. När Jonas kom med säcken la jag direkt en näve i vatten. Detta blev till en väldigt porös gröt. Regent skulle såklart inte ha, kommer inte på frågan. Det jag lyckades pilla in i hans mun spottade han ut bestämt. Ska inte. Tänker inte. Vill inte. Nehe din envisa unge var precis som din mamma då. Så jag överlistade honom. Kletade in hela Monias juver med pelletsgröten. Tji fick du envisa skitunge! Han var inte alls nöjd, men så illa tvungen att snutta på mamma. På kvällen försökte vi igen med mjölken, nix nej gick inte. Då drog jag upp den i en 60ML spruta och stoppade in den i hans mungipa. Med lite tvångsmassage av hans strupe så fick han väl i sig kanske 1 dl mjölk. ”Alltid något.”

Idag har jag samlat kraft och mod under hela dagen. Hästarna gick in igår kväll för det regnade kopiöst och så även idag. De har fått stå inne halva dagen i brist på tid att släppa ut dem. Jag har ringt och pratat med Helsingborgs Djursjukhus. Veterinären där sa ganska så omgående att fölet är lite för gammalt för att dö av vätskebrist, han kompenserar. Jag sa att han äter väldigt mycket hö (jämfört med Rex i samma ålder). Bra, sa hon då han kompenserar. Han dricker säkert vatten också när han behöver men all vätska du kan få i honom är positivt. Låt honom ha fri tillgång till mammas blöta foder och rent vatten. Men han kommer med största sannolikhet inte dö av vätskebrist. Jag har fått höra att det ”nog kanske inte är så bra att jag ringer till så många olika veterinärer” men ack  va många bra infallsvinklar man får! Har idag pratat med 3 veterinärer samt ammajouren (ingen veterinär men en mycket trevlig och kunnig man) och alla har sagt i princip samma sak, fortsätt som du redan gör. HBG ansåg inte att det fanns någon anledning för mig att köra ner fölet till dem om han inte blev ”dålig” alltså slö, apatisk och inte åt någonting överhuvudtaget. Så länge han äter någonting så överlever han, garanterat.

Jag har fått erbjudanden om amma, men, stoet måste komma till fölet. Det innebär att jag måste avliva Monia på plats så att Regent ser att hon är död och be en stilla bön att han inte blir mer deprimerad utan att hans överlevnadsinstinkt sparkar in.. Skulle nya stoet inte fungera så har jag en fölunge helt utan mamma istället för den 25%-iga mamman han i alla fall har idag och det vågade jag inte riskera. Veterinären på HBG ansåg precis samma sak ”bättre han har sin lågmjölkande mamma än ingen mamma alls.”

När jag kom hem från alla måsten idag så drog jag upp pelletsgröten i en stor dosspruta. Det ska gå. Så gick jag in till Regent och utan tvång förde jag in sprutan i munnen – och vet ni vad? Han åt. Han hällde inte ut allting som innan, han ÅT. Han smaskade faktiskt i sig pelletsgröten. LÄTTNADENS tårar. Så jag drog snabbt upp resten som fanns i byttan och han fortsatte faktiskt att äta. LÄTTAD. Såklart vi inte är på det torra ännu, man han äter i alla fall.

Mjölkpelletsen han får är Salvana mjölkpellets. Jag har nu blött upp rekommenderad giva och planen är att ge honom det i spruta tills dess att han slutar vara så skeptisk och avvaktande när jag kommer in med krubban, för om det är någonting han INTE tänker titta i så är det krubban 🙂