Häst

Tom och ihålig, men livet går vidare.

OLYMPUS DIGITAL CAMERAJa så är det ju. Jag känner mig halv. Jag känner mig ihålig och tom, men jag inser att Monia har det så mycket bättre nu. Hon slipper ha ont, jag slipper vakna varje morgon och undra om hon lever fortfarande eller om hon dött i sviterna av kolik under natten. Jag slipper fundera på hur länge hon har legat ner, OM hon legat ner och om hon kommer att ta sig upp den här gången.

Jag slipper gå runt med en stor klump i magen över nästa hovslagarbesök. Jag behöver inte längre oroa mig för vad som ska finnas under locken till Monias skor. Jag behöver heller inte tänka på hur jag ska finansiera allting annat för att ha råd Juldagen 086med Monias hovslagarräkning eller hennes fenylbutazon. Men jag ångrar ingenting. Jag ångrar inte att jag valde att hålla henne stående såhär länge. Hennes fölunge är en fantastisk liten kille. Han är otroligt tapper och lik Monia på så många vis. Han har hennes lite hästiga huvud, till skillnad från Monarch och Philadelphia som har sina fäders huvud. Han har Monias lite stirriga sätt när han blir ensam och han har framförallt hennes gnäggningar.

På ett sätt känns det inte som om Monia har lämnat mig. Även fast jag inte kan se henne såIMG_8994 känner jag henne fortfarande. Det är som om hon inte lämnat oss alls. Jag har tvättat hennes grimma så att jag slipper se den blodiga historien varje dag. Men det är så mycket annat som påminner om Monia varje minut. Det sista jag la märke till på Monias hovar innan jag tog farväl av henne dagen innan var att efter den ”kraftigaste” rotationen i hovväggen så fanns säkert 3-4 små rotationer EFTER det. Det stannade aldrig av. Vem vet hur hon hade sett ut om en vecka… Nej jag är glad och lättad att jag tog beslutet att hon skulle få ro nu. Att vi alla skulle få ro.

Jag vill rikta ett enormt tack till alla som har hjälpt och stöttat mig med Monia de här 9 månaderna. Men framförallt tack till…
Lotta Sjöberg som flög ner mitt i höskörden för att hjälpa mig sko Monia och för att hon varit ett enormt stöd och bollplank när jag har haft 1000 frågor och en enorm oro.
Christine Börjesson som ställt upp och kommit ut sent om kvällarna för att vara med och sedera Monia vid hovslagarbesök och för att hon har bistått med all hennes kunskap och framförallt för att hon följde Monia till Pärleporten i fredags.
Simone Puzio som även fast Monia slängde honom halvt över en boxvägg kämpade på och hjälpte mig med Monias fötter hela vägen. Det hade inte gått såhär långt utan dig.
Pernilla Berglund som är en så otrolig vän och stöttepelare. Utan henne hade jag aldrig klarat av fredagen. Hon stod stadigt bredvid Monia och har stöttat mig vartenda steg på denna långa väg.
Jonas, min älskade underbara Jonas som ställt upp med allting kring Monia med mediciner och kraftansträngningar i samband med skoning. Han var även med och begravde Monia så att jag slapp vara med.

papiogarf_1173901353_1813260Och pappa, världens bästa Tomas. Utan dig pappa hade ingenting av det här varit möjligt. Utan dig hade jag för det första inte ens haft Monia som min egen. Med ditt stöd och ditt finansiella bistånd kunde jag ge Monia precis alla chanser som fanns tillgängliga. Utan dig hade det verkligen inte fungerat i 9 månader.

Till dig som anmälde mig till Länsstyrelsen som bara sporrade mig att kämpa ännu mer in i det sista.

IMG_9027Jag har verkligen gjort allt, provat allt och försökt alla knep som fanns tillgängliga, men ingenting hjälpte. Jag vet att du har det så himla bra nu och att du slipper lida mer. Jag ska förvalta ditt arv väl.

 

Hästnörd och tillika Webbutvecklare som driver företaget Stuteri Valorous som inriktar sig på att utforma stilrena och enkla webblösningar för hästfolk, samt bedriver en connemarauppfödning i mindre skala. Leg. Sjuksköterska. www.valorous.se

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.