Omslaget ”den felande länken”.

Det har kommit till min kännedom att omslaget på broschyren till SCS som jag gjort ”uppmärksammats” på nätet. Oväntat.
Jag la ned flera timmar på den broschyren, timmar som räknades av på min sömn den veckan för att hinna bli färdig med broschyren i tid för Sweden International Horse Show. Men det är kul att den uppskattades, absolut.
Men tror ni på fullaste allvar att jag skulle felstava Connemara med ett P istället för ett R?

För er uppenbart helt obekanta med det svenska tangentbordet så befinner sig P långt till höger och R långt till vänster. Visserligen ligger O jämte P så visst hade jag kunnat trycka fel på O och P men då skulle det stått ”Cpnnemara”, vilket det uppenbarligen inte gör. Det var heller inte så att jag, under arbetet med detta ord, drabbades av något slags slaganfall, vilket i sin tur då skulle lett till att jag hoppat med händerna tvärs över tangentbordet och lyckats pricka bara P mitt i ordet connemara. Om jag tillåts gissa vad som egentligen skulle skrivits om jag drabbats av ett slaganfall är någonting i stil med ”öasujeäpiesj yrwoiy jeräoyj” vilket jag har svårt att tro att någon utav mina korrekturläsare hade godkänt som ”Connemara”.

Som kul kuriosa så uppfattade Lotta Sjöberg ”P:et” först.

Synfel och/eller nedsättningar hos läsare är dock ingenting jag kan förutse på förhand, kunde heller inte förutse att de som tryckt broschyren behövde trycka ihop den något för att den skulle passa. Detta medförde helt häpnadsväckande synvillor i texten. R:et har hamnat lite i ryttarens hår, så R:et ser ut som ett stort P. Åh herre min skapare. För det är ju så att du då direkt läser ”Connemapa”. Majoriteten av världens befolkning kan läsa ett ord korrekt om bara Första och Sista bokstaven i ordet står på rätt plats. Förutsätt att man inte lider av någon bokstavskombination, skador på hjärnan, neurologisk funktionsnedsättning eller dylikt – eller helt enkelt inte är läskunnig. Visst är det så att hjärnan är väldigt ”hjälpsam” när du skriver en text som du är författare till. Den liksom hoppar över en felande bokstav i ett ord för att DU vet vad som ska stå där, därför hade t ex Connemaa säkert kunnat passera utan att jag hade märkt det. Men ställer mig ganska tveksam till om jag verkligen hade missat Connemapa eller då ConnemaPa.

Dessutom, utöver nämnda slaganfall och feltryckningar, så hade jag då behövt, för att det skulle passa in i det övriga ordet, gjort ett P som jag sedan KRYMPT flera storlekar för att det skulle se normalt ut. För vet ni vad? Lilla p är nedsänkt. Fast jag vet inte hur era texter är utformade, eller jo vänta det vet jag för personangrepp innehåller rätt många nedsänkta p.

Trots (!!) att bilderna inte var större än vad utrymmet tillät och TROTS (!!!!!!!!!) att R:et smält ihop med ryttarinnans hår så var det en rykande åtgång på broschyrerna och inte en endaste en som tog en broschyr läste ”Connemapa”. Fast å andra sidan så stod det inte ”Komenara” heller, förlåt ”Komenapa” så allting kanske var fel från början?

I cdnuolt blveiee that I cluod aulaclty uesdnatnrd what I was rdanieg. The phaonmneal pweor of the hmuan mnid, aoccdrnig to a rscheearch at Cmabrigde Uinervtisy, it dseno’t mtaetr in what oerdr the ltteres in a word are, the olny iproamtnt tihng is that the frsit and last ltteer be in the rghit pclae. The rset can be a taotl mses and you can still raed it whotuit a pboerlm. This is bcuseaethe huamn mnid deos not raed ervey lteter by istlef, but the word as a wlohe. Azanmig huh? Yaeh and I awlyas tghuhot slpeling was ipmorantt!