Häst

Klubbhoppningen på VFK

Jaha ja, jag har ju intalat mig själv och andra länge nu att det var dags att ta ”oskulden” på tävlingsbanan med Bingo Bell, och vad passade inte bättre än en klubbhoppning 8km hemifrån en söndag innan jul.

Jag var en snäll samarit, eftersom jag inte är medlem i Växjöortens Fältrittklubb i år men fick hoppa ändå, och åkte dit till kl 10 och hjälpte till att bygga banan. Då hann jag bekanta mig med banan utan att Bingo stod och skrek i transporten på parkeringen. Han gick nöjt hemma i sin hage och åt hö medan jag var iväg. När vi hade byggt banan och allting var färdigt så åkte jag helt enkelt hem för att hämta Bingo. Pernilla var kvar på VFK för att hålla tiden åt mig. När klockan var 11:20 så hade första hästen precis lämnat banan. Det gick inte så fort 🙂 Så jag borstade i lugn och ro och satte på skydden och gick och kissade. Perfekt upplägg. Sedan tränsade jag Bingo, lastade och rullade till VFK.

Väl där var Bingo hur lugn som helst i transporten. Han stod mest och spejade. När han fick komma ut så var det såklart dags att förklara för precis ALLA att nu var han här. Han satte bara igång precis alla omgivande hagar så ingen behövde motionera sin häst den dagen 🙂 Men han var precis sitt vanliga jag och stod dessutom stilla när vi sadlade och fixade. Sedan promenerade jag honom vid sidan av de andra hästarna. VFK har en enorm sandbana vilket är skönt när man ska rida fram en ganska så spänd liten ponnyhingst. Jag satt upp inne bland de andra hästarna och först hade vi tänkt att Pernilla kanske skulle leda honom en bit – men han blev så jäkla irriterade på grimskaftet att vi bestämde oss för att ta bort det istället.

Bingo var såklart spänd och nyfiken, men annars var han väldigt kommunicerbar. Jag travade mest fram och tillbaka bland hästarna så att han fick titta och spänna av och efter ett par minuter så kunde han faktiskt skritta avslappnat mellan alla ponnyer och ungar. Tjejerna (jag tror inte jag såg någon pojke? Ursäkta i så fall) var jätteduktiga och höll avstånd när jag bad dem. Utom en tjej som var på väg rätt in i mig men hon satt och tänkte på annat – och kollade åt ett annat håll. Men även hon höll undan när jag påtalade att hon nog inte skulle rida in i mig 🙂

Pernilla vinkade och vi skulle skritta in i ridhuset. Bingo var jätteduktig, han var såklart lite på tårna för det stod folk och ponnyer precis innanför dörren. Men det gick hur bra som helst. Det första som hände inne i ridhuset var att en liten tjej på en ponny lyckas hoppa ett hinder precis bredvid mig när jag kommit in, men Bingo sprätte mest till sen var det inget mer med det. Det var jag och en liten shettis inne på framhoppningen till slut och Bingo hoppade fram tre språng. Väl inne på banan var han HEEEEEEEEEELT avspänd, han lyssnade till och med på mina visslingar. Vi gick runt bland hindrena medan den andra ponnyn hoppade och Bingo brydde sig inte ett skvatt om varken den lilla hästen eller publiken.

När vi fick startsignal i 60 cm så la jag upp ett ganska högt tempo för jag vet att Bingo kan ha ganska falsk bjudning och sedan väja precis innan. Men jag hade så fel, Bingo bjöd på alla hinder och var så himla glad. Det var lite trångt mellan hinder nummer sex och sju så vi fick göra en galoppiruett för att komma runt. Sen fick jag inte tillbaka honom riktigt till sista hindret så då föll en bom – men OM jag var stolt och nöjd!

Sedan stannade vi kvar på banan medan de höjde till 70. Bingo ganska taggad men ändå väldig snäll. Jag tror hinder nummer 7 och 3 föll då jag hade lite svårt att få tillbaka honom på bakbenen mellan hindrena men annars var han så himla fin. Det var bara ryttarmissar som gjorde att han kröp lite nära och tog med sig hindret.

Han var verkligen så himla duktig och jag hade, återigen, underskattat hans vänlighet och är otroligt stolt över denna lille ponnyhingst. Jag tror att vi gjorde ett gott intryck för den lilla tjejen som delade ut CR rosetterna sa besviket när vi red ut ”rev ni?” Ja vi gjorde ju det tyvärr ”neeeeeeeeeeeeej va tråkigt han som var så fin!”. 🙂

Nya tag nästa år, jag är mer taggad än någonsin. Men det hade såklart inte gått om jag inte hade haft med mig min trygghet Pernilla. Hon hånade mig lite med att jag var så nervös över en klubbhoppning, tills jag sa att detta var typ min 4e ”hopptävling” överhuvudtaget i mitt liv. Hon gjorde väl sin 4e klubbhoppning som 10 åring 😉 Tror att jag hoppat 2 gånger på Bogesunds ridskola, en gång med Manolito (ponny) och en gång med Lorenzo (SWB). Och två gånger på Brolöten med Ringwood och Nemar, så förlåt, detta var min 5e klubbhoppning 😉

bingodaonu

Hästnörd och tillika Webbutvecklare som driver företaget Stuteri Valorous som inriktar sig på att utforma stilrena och enkla webblösningar för hästfolk, samt bedriver en connemarauppfödning i mindre skala. Leg. Sjuksköterska. www.valorous.se

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.