En helt vanlig dag vid vattenkoppen.

Jag kliver in, likt alltid, och trycker lite på ventilen i vattenkoppen. Belinda helt utan reaktion. Inte ens ett öra vippar åt mitt håll. Så jag trycker på ventilen igen. Nix, fortsatt utebliven reaktion. Jaha. Ja men dåså. Vänder mig om och trycker fram full vattenskål och när jag vänder mig om igen så står jag plötsligt öga mot öga (praktiskt talat) med Belinda
Hej ponnyn.
Hej!
Du kan inte tänka dig att dricka själv ur vattenkoppen snart?
Nej, det tror jag inte.
Fast alltså vi var övat, övat och övat i snart sex månader och det börjar bli löjligt.
Näe, inte intresserad.
Men alltså Rex och Regent lärde sig på 2 dagar att dricka, jag förstår inte problemet.
Har du godis i den här fickan?
Belinda nu upplever jag att du frångår problemet här…
Den här fickan då?
Men du, vattenkoppen?
– Belinda tömmer sansat vattenkoppen på den serverade vattenmängden, varpå jag trycker försiktigt på ventilen. Pysch
Belinda K A S T A R sig baklänges.
Men den där reaktionen var väl tämligen överilad?
Vattenkoppen försökte sluka mig hel såg du inte?!
Nej, jag tryckte fram mer vatten, det är så den fungerar. Connemapaponnyer ingår inte, såvitt jag vet i vattenkopparnas normalkost…