Min bästa vän, Hanna.

Har varit hos mig över nyår!

Det var många som frågade mig när jag flyttade i augusti 2009 hur jag bara kunde flytta ifrån släkt  och vänner i Stockholm. Det var självklart inte enkelt, men jag ville vara självisk och satsa  på mig själv och det jag ville göra. Det är absolut ingenting jag ångrar, dessutom lärde jag mig vilka mina riktiga vänner var. Så är livet ibland. Men klart det var svårt, jag saknade många av dem rätt länge, men Hanna och jag har hela tiden hållt kontakten. Kanske inte VARJE dag, men jag vet att hon finns där för mig o hon vet att jag finns där för henne, oavsett vilket avstånd vi är på.

Hanna är min bästa vän. Vi hade inte det bästa utgångsläget i vår vänskap men nu skulle jag inte kunna tänka mig att vara utan henne. Jag saknar henne oerhört när jag inte får träffa henne på länge. Med Hanna kan jag vara mig själv, till 100%. Det är en så otroligt skön känsla.

Hanna var faktiskt med när jag visade Grafit på RIKS i Åstorp 2006. Sen rullade vänskapen bara på. Hanna har 3 hästar, precis som jag 2 ston och en hingst. Typ den coolaste hingstungen i världen – Trés Bién (2009, e Dee Jost Van Dyke – As de Thurin) med bläs och HÖGA strumpor runt om. Jag vakade med Hanna när han skulle födas men missade det med några dagar då jag begav mig till Skåne (som vanligt). Hanna har ett helt underbart halvblodssto som heter Trés Belle – Bella. Våren 2010 var jag ute och red Bella rätt mycket på Lovö o jag blev ganska kär i henne. Har sagt att om jag ska ha någon häst på foder (förutsatt att mina egna slutar att existera) så ska det vara Bella… eller Brolötens Cinnabar.. hårfint där 😉