Häst

Golden Grape…

Pest. Ordet fång får mig att vilja med en slö morakniv skära ut ett vackert mönster ur mitt ena lår. Ni som var med på resan med Monia -14, kan nog förstå min kanske väl tilltagna liknelse. Men fång alltså. Det finns inget jag avskyr mer just nu. Grappan var väldigt halt på vänsterfram i fredags. Hon kunde skritta men i trav såg det ut som om Linn cyklade på en trehjuling med punka på två hjul. Okej. Halt på vänsterfram. Snälla, snälla (SNÄLLA!) var en enkel hovböld. Inte helt oväntat med tanke på väderomslag och knöligt i marken och uteritt med stenar. Tog direkt kontakt med Simone, som beordrade jodopaxomslag. Så det stod hon med, och i sjukhage. Något förhöjd puls i vänster fram, inte oroväckande varm men lite ljummen, förhållandevis jämnvarm i alla hovarna. 

Simone kom ut i måndags. Verkade, verkade och verkade. Allt vi hittade var ett blåmärke i sulan. Kan vara en stengalla. Men ponnyn kanonhalt. Inte speciellt visiteröm. Puls. Varm. När vi var färdiga och Grappan skulle gå lite för Simone – så var han ganska blek. Bara säg det Simone, jag tror alltid fång oavsett. Jag förstår att han inte ville säga orden – han var med på Monias resa… Det ser ut som fång. På hur hon rör sig, tassar fram – svårt att vända sig… Det lilla jag lyckats bygga upp min värld efter de senaste månaderna, raserade kvickt. Kontakt med veterinär och Lotta Sjöberg, såklart. Lotta puschar, det kan vara stengalla. Christine hoppades på detsamma. Men min känsla är fång. Och då är det tack och godnatt för Golden Grape. Det jag gick igenom med Monia, önskar jag ingen någonsin igen. Speciellt inte mig själv. Eller Grappan för den delen. 

Golden Grape står nu i sjukhage på metacam/fenylbutazon (inte samtidigt 🙂 ) och med Monias SoftRide-boots, med fånginläggen. Hon är inte lika halt, varm eller pulserande. Men jag är orolig. Riktigt orolig. Hon står mjukare ute än inne, plus att hon har panik när hon blir själv i boxen… Men min puls är något förhöjd.
   
Jag kan knappt beskriva den andnöd jag har. Plus att jag ådragit mig en ny förkylning och hemma ligger en liten stallchef och kräks. Månde det ljusna snart. Och snälla, låt det vara en stengalla. Jag har inte lust att begrava en ponny till.  

Hästnörd och tillika Webbutvecklare som driver företaget Stuteri Valorous som inriktar sig på att utforma stilrena och enkla webblösningar för hästfolk, samt bedriver en connemarauppfödning i mindre skala. Leg. Sjuksköterska. www.valorous.se

2 kommentarer

Lämna ett svar till Anna M Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.