Love means forever.

I morgon är det exakt 2 år sedan Grafit lämnade mig. Det är en obehaglig klump i magen att tänka hur fort tiden går och att det fortfarande känns som om det var igår Jörgen ringde och sa att Grafit inte fanns mer. Att sakna någon är det värsta som finns. Jag saknar Graffe varenda dag.

Jag har ångrat köpet av Grafit, men återfunnit förståndet lika snabbt. Jag hade inte varit där jag är idag om inte Chris uppmanat ägaren att ”ge honom till Johanna! Hon vill verkligen ha honom!”. Jag minns den dagen som igår. Emelie o jag började gråta samma sekund som Chris sa att Grafit skulle avlivas. ”Det får inte hända” sa Emelie. Och det gjorde det inte heller…

16 Mars 2006 klev han av transporten hos mig.

Så länge jag minns så lever han kvar och jag minns allt. Ibland kan jag komma på mig själv med att tänka tillbaka på en speciell dag, eller händelse. Grafit var en på miljonen för mig. Han betydde precis allting. Även om åren går så har han den största platsen i mitt hjärta. Något som ingen kan ändra på.

Grafit lärde mig så mycket och han öppnade upp en helt ny värld för mig, vilket jag är otroligt tacksam över. Utan Grafit hade jag inte varit där jag är idag. Förr så sa min dåvarande vänner att man fick MIG med Grafit. Så är det nog fortfarande. Ingen Nanna utan Graffe.

Jag hade svårt att föreställa mig att vara utan Grafit, och det är fortfarande svårt. Ibland känns det inte som om han är borta utan att han väntar på mig någonstans…

Arternum vale NFB Brolötens Grafit RC 70. Jag vet att du väntar på mig. För evigt.

” Du somnade stilla när färden var slut, ifrån allt vad du lidit du vilar nu ut. ”