Skeptikern Bingo Bell RC 112

Jag låter bilden tala för sig själv 🙂 Bingo kan verkligen, verkligen se skeptisk ut. Jag tror att han helst önskar att jag ska glömma av att vi ska ut och rida så att han kan få stå i sin box och äta istället. 🙂 Men det blev ett lättare joggingpass på ridbanan, det var ganska hårt och lite lömskt halt tyckte jag. Bingo har inga broddar ännu så jag vågar inte chansa, vill ha honom hel och fräsch i minst 10 år till. Det är lite overkligt för mig att han snart blir 11 år. Lille fine Bingo Bell som jag träffade första gången som 3,5 åring. Han var så himla grå. Nu är han nästan kritvit! Som snö!

På tal om snö, som lyser den med sin frånvaro i Småland. Vi har haft några ordentligt kalla nätter med minus 10, men det har inte kommit någon snö att tala om. Idag har det dessutom regnat lite tror jag. Så för alla er som önskar bryta diverse ben i kroppen ni säkert ändå inte har nytta av – varsågod och ut och rör på er i skog och mark. Det är verkligen snorhalt på sina ställen.

Idag har jag haft eventuella köpare ut och titta på Regent. Fine, väne Regent. Han har verkligen ett hjärta  av guld och gör skäl för den lilla hästen med det stora hjärtat. Fast han säkert mäter närmare 149 i mankhöjd just nu. Jag borstade av honom lite kvickt innan, försökte reda ut svansen utan glansspray. Glanssprayen har min gode stallchef hällt ut för att kunna nyttja sprayflaskan att duscha allting med vatten med… Hur som helst 🙂 . Jag sopade av Regent lite behjälpligt och kammade till frisyren. Sen fick han springa lite på ridbanan med mig glatt påhejandes efter med en pisk. Precis när de frågar ”hur han är med inkallning” efter att jag har jagat honom med pisk så kommer Regent gående med spetsade öron rakt fram till mig och står sedan där och försöker stjäla pisken av mig. Han står blickstilla med oss och pratar under en lång stund. Så social, han kunde lika gärna gått till Bingo och Royal i hagen, men han trivs bättre med att få vara i centrum. Ibland önskar jag att jag som säljare kunde VÄLJA köpare till mina ponnyer, detta är en familj där jag verkligen tror att han skulle passa PERFEKT. Hoppas med lite vemod att det snart är dags att ta farväl av ytterligare en Monia-son… Vem vet. 🙂 Jag kommer i alla fall att sakna honom med. De är väldigt speciella för mig, mina Monia-barn.