Häst

Solsken, tack som fan.

ÄNTLIGEN (!) skiner solen mer än en timme. Det var välbehövligt. Stallarbetet går så himla fort och det känns på ett sätt roligt att leva igen. Det blev inte mörkt förrän klockan var strax efter fem idag – hur skönt är inte det? Snart är vintern äntligen över och det finns solsken och dagsljus så det räcker och blir över. Det var visserligen ganska fint väder igår med, men när jag har stallchefen hemma så kan jag inte rida ut och eftersom Bingo Bell inte har några snösulor (eftersom det inte skulle bli snö) så är det svårt att rida på en snötäckt ridbana. Men idag, idag red vi ut! Med fyra broddar i varje hov gav vi oss iväg på vägarna i Villtofta. Det är inte ofta det kör förbi någon blådåre, det händer då och då att folk inte visar någon hänsyn alls och stryker oss i vad som kan tyckas är över 70 km/h, vilket är mycket i sig på vår lilla väg. Men när det är halt ute, då vågar de flesta inte chansa och det är ju skönt. 🙂

Bingo är mest longerad den senaste tiden, han har haft en fin vintervila helt enkelt. Vi har travat mycket bommar och joggat. Så han är inte riden på ett tag, men numera är det bara att sitta upp. Han kändes så fin redan från start. Pigg men så fin. Vi skrittade i solskenet längs med vägen och precis när vi skulle svänga ner på raksträckan nere vid mossen så möter vi Sandra från hunddagiset med en stor hund. De kliver fram bakom en husknut och Bingo blir tämligen överraskad 😀 Han far runt på bakbenen och ska inte för sitt liv gå i närheten av dem. Men med viss övertalning så kunde vi passera. Fjantponny. 😛 Sedan var Bingo såklart på helspänn. Vem vet vad för MONSTER som skulle dyka upp runt nästa krök. T ex en 50% snötäckt sten, en gran, en frusen BÄCK! Allt sådant som i normala fall ÄTER ponnyhingstar, speciellt vita sådana.

Ibland får jag för mig att jag ska baka. Jag vet inte riktigt varför, men det är på något vis avkopplande att baka. Oftast ska tilläggas att jag bara bakar när en häst har dött. Om det inte är bröd, det kan jag baka oavsett om en häst dött. Men oftast bakar jag kakor eller annat gott när jag förlorat någon. Det är min slags överslagshandling. När jag berättar för en vän att jag står och bakar, frågar han direkt om jag är ledsen… 🙂 Inte så konstigt kanske med tanke på varför jag oftast bakar… Hur som helst! Jag bakade en morotskaka igår, eller jag och stallchefen bakade en morotskaka. Jag trodde att han skulle uppskatta detta, men icke! Han tyckte det var äckligt… Så mer kaka åt mig. Jag har fortfarande halva kvar för jag orkar inte äta mer nu! Klart en hästtjej ska ha morotskaka, jag är ju typ 80% häst.

Häromdagen kom Royal in med en krigsskada på underkäken. Jag hade inte ens märkt det om det inte vore för den istapp av blod som format sig i pälsen. Blod är väldigt rött när det är fruset 🙂 Om ni nu inte visste det sedan innan. En gulbrun ponny brukar inte ha en röd fläck på underkäken. Jag brukar stå och titta på grabbarna vid deras traktordäck på morgonen när de kommer ut. Royal är en tuffing. Han motar bort Bingo. Men ibland får världens snällaste Bingo nog och ger svar på tal. Då är Royal plötsligt inte så kaxig länge 🙂 och lämnar plats även åt Bingo vid däcket. Så jag tror faktiskt att Royal förtjänat denna krigsskada. Regent han är mest bara vänlig. Han leker med Royal men skulle aldrig få för sig att stå upp emot pappa. Det gjorde han tillräckligt när han var sex månader och fick så han teg 🙂 Royal är lite mer trögtänkt tror jag 🙂 (och fortfarande hingst)!

Stallchefen ÄLSKAR sin ponny. Så fort det blir mörkt ute så frågar stallchefen om vi ska ta in hästarna, för att det är mörkt ute. Så sagt och gjort, på med raggsockor, vantar, mössa, fleecetröja och så overallen – för overall måste man ha när man ska gå till stallet! Detta gäller ju även för Alfons… Så jag har väl egentligen typ 7 barn… 5 ponnyer, ett stycke människovalp och så sju år gammal nakenhund. 🙂
Babsan står ALLTID i hörnan av hagen mot huset och tittar RAKT in i huset. Hon följer mig med blicken, tycker säkert att det är för snålt med käk på det här stället 🙂 Prinsessan brukar inte stå så långt bort från Babsan, men igår kunde jag inte se henne någonstans. Verkligen inte någonstans. Jag har sett hur Prinsessan står och betar med huvudet utanför hagen, med undertråden precis vid bringan så det hade ju inte förvånat mig avsevärt om hon bara fått för sig att gå igenom. Men staketet var till synes helt, så långt som jag kunde se i mörkret. Hon brukar stå med näsan mot sommarhagarna och drömma också, så jag tänkte att kanske har hon gått igenom åt det hållet också. HUR SOM HELST, det är snö ute, jag tar in hästarna och sedan får jag väl leta efter Prinsessans spår sedan. Stallchefen var mycket bekymrad och gick och ropade ”Ponnyn! Ponnyn!” i mörkret. Jag kliver in i hagen och trär på Babsan grimman och i samma sekund som jag slänger undan grinden så kommer Prinsessan som skjuten ur en kanon inifrån hagen, rundar mig och Babsan och så full fart in i stallet. Hon vet som jag skrivit förut, inte om att hon är 27 år gammal. Stallchefen galopperande efter henne in i stallet ropandes ”NEJ DU FÅR INTE ÄTA BINGOS MAT!” För vart står Prinsessan? Om inte med huvudet i Bingos gröna krubba inne i stallet. 🙂

Hästnörd och tillika Webbutvecklare som driver företaget Stuteri Valorous som inriktar sig på att utforma stilrena och enkla webblösningar för hästfolk, samt bedriver en connemarauppfödning i mindre skala. Leg. Sjuksköterska. www.valorous.se

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.