Jag börjar bli bra sliten…

Nästan två månader utan ordentlig sömn har börjat ta ut sin rätt på min kropp och mitt huvud. Jag kan inte stava ordentligt längre. Ibland när jag läser saker jag skrivit så förstår jag inte ens själv vad jag ville förmedla. Jag har, givetvis, på min första semesterdag åkt på en riktig jäkla dagis-förkylning. Jag är helt utslagen. Stallchefen är visserligen också förkyld, men inte riktigt lika lamslagen som sin mor. Och skulle jag, mot förmodan, försöka sova en stund så är han där och bänder upp mina ögon 🙂 Ska jag sova, så sitter han ovanpå mig och frågar mig varje minut om jag sover – följt av att jag får vila, men med ögonen öppna. 🙂 mammas lille kille. Vi har varit nere vid Madsjön varje dag och badat, just nu väntar han troget på att jag ska ha vilat färdigt så att vi kan åka och bada. Hur jag nu ska orka bada 🙂 det är åtminstone svalt i vattnet…! För det är VARMT i Villtofta idag. Tack och lov för mina golvfläktar!

Babsan och Lill-Babs går sedan en tid tillbaka själva i en hage så jag kan stödfodra dem, är ju roligt att redan börja fodra med det lilla höet jag har – men det är ju allas verklighet. Jag drömmer mardrömmar om hösilaget. Drömmer att balarna är mögliga när de kommer. Drömmer såklart också att de inte ens kommer… Jag hade hoppats på det regn som SMHI utlovat idag, men gissa vad? Det rundade oss även idag…! 5 droppar föll. Det är så fruktansvärt torrt här. Min röda bil är numera brun efter att dagligen kört på de torra grusvägarna ut till Majsan och Royal. Pysen verkade lite oroad över åskan så hon hade gömt sig längst in på altanen.

Fyra veckors semester framför mig i alla fall, låt oss hoppas att förkylningen snabbt passerar. Såhär trött orkar jag inte vara varje dag. Jag har saker att göra! Stallet ska tvättas och målas. Altanen måste tvättas av också efter att en viss Pys varit där och spankulerat.