Och så kom då äntligen det f#rbannade, j#vla, psykiskt nedbrytande hösilaget …

När stallchefen och jag var på väg ner till Madsjön för att bada igår någon gång mitt på dagen så ringde ä n t l i g e n koordinatorn på DSV, Cajsa. Jag trodde jag skulle börja gråta på en gång. Aldrig har jag väl varit så tacksam över informationen om att en lastbil är på väg åt mitt håll inom det närmaste. Kl 09:00 den 9/8 skulle lastbilen med guldet från Holland dyka upp. Jag drog en lättnadens suck. På kvällskvisten trampade stallchefen och jag över till en utav mina grannar – Helge, som har en stor asfaltsplan intill sitt hus. Där skulle lastbilen garanterat komma ner. Och visst fick vi lossa där, inga problem.

Igår dök även min pall med lusern hackad strå upp OCH det kom ett riktigt brak åskväder som stallchefen och jag beskådade i den mån det gick från den takförsedda delen av altanen. Det vräkte ner i ungefär 2 minuter. Sen hade tydligen Villtofta fått nog med regn, hela 10mm… 10 mina vänner är mer än 0, så jag är då rakt inte bitter! Tyvärr hade de danska transportörerna till mitt foder lyckats ha sönder fyra påsar lusern som, givetvis, var belägna längst ner i pelaren av hackat guld. Jag fick en stump silvertejp av Krille och hann PRECIS tejpa färdigt alla säckarna när det började regna.

Så igår gick jag och la mig med ett mycket lätt hjärta, äntligen. Vid 07:15 vaknade jag av en liten vibrationssignal. Sms från grannen Hanne ”Kom en stor lastbil till Helge nu är den ”din” följt av ”det står DSV på sidan”. Självklart var det min lastbil, två timmar tidig! Jag har varken hjullastare eller balgrip förrän om två timmar. Hyggligt nyvaken rumlade jag ur huset och började raskt gå bort till lastbilen – shit! De sa faktiskt klockan 09 så jag hade bestämt med Alexander (ytterligare en granne tillika avbytare på Orraryds Gård) klockan just 09. Ringde Alexander, de kommer klockan 09, de skyndar sig. Traskar fram till ej svensktalande väldigt glad chaufför och konfirmerar att visst är han rätt, men två timmar tidig! ”Oh noo problem! I wait!” Så sagt och gjort, 08:49 började Hans från Orraryds Gård att lossa de 64 balarna från Holland. Vid 09:01 var Alfons millimeter från att bli en väldigt platt kines under ett utav hjullastarens bakdäck när han helt sonika skulle runda den backande hjullastaren… Han överlevde men hans matte, alltså jag, får nog leva med den mentala bilden jag hann få där jag såg min hund bli jämnad med marken…

Hur som helst, stallchefen sprang in till grannbarnen lite besviken över att inte Alexander själv hade kört hjullastaren – så att han hade kunnat åka med. Men det gick snabbt över när Hans började stapla balarna på vår gård. Häftigt med hjullastare precis vid huset! 🙂 Allting var lossat och chauffören på väg hem när klockan var 10:05. Jag var så otroligt lättad när jag gick in och sjönk ner i soffan. Äntligen. Sen den 6/6 har jag haft total panik över detta och nu, nu står balarna där! Sofie Coomans som förmedlat och varit med och lastat balarna i Holland ringde mig strax efter att bilen åkt. Hon försäkrade sig om att allt var okej, att jag fått rätt mängd balar och att alla var hela och fina.

Ikväll var stallchefen och jag borta och nattade balarna och jag gick igenom dem grundligt och tejpade vartenda pyttelitet hål med ett tjockt lager silvertejp. Det var en reva stor som en handflata i en bal och det som stack ut var snustorrt och luktade fantastiskt gott!

All energi som infann sig direkt när balarna stod på gårdsplanen går inte beskriva. Vi har rivit ut och förberett för att skura stallet och vi har kört med ogräsdödning på hela gårdsplan. Plockat undan och städat bort och givetvis har vi hunnit bada också! 🙂

Inatt somnar jag gott! Stallchefen är helt däckad sedan någon timme redan 🙂 och ja just det! Bingo blev pappa för sista gången i år till ett litet stoföl! Mamma är ett gotlandsruss vid namn NiFalis Lycka! Denna lilla tjej blir brun 🙂