Det SKA gå.

Ungefär 90% av alla gånger jag handlar saker så sker detta lite på ”måfå”. Jag höftar eller använder ögonmått, när jag EGENTLIGEN kunde ha använt mina små (tre, fyra stycken) gråa hjärnceller till att faktiskt mäta storleken på det jag tänkt köpa… men i sann måfå-anda så köpte jag ett nytt solitt däck till gödselkärran igår. Har tänkt göra det, länge. Faktiskt MÄTT däcket en gång, i somras, till 39cm men hunnit glömma det… när jag står där på Biltema med 35cm däcket och 39cm däcket så känns 39cm väldigt stort. Så jag köper det mindre däcket. När vi kommer hem inser jag att mitt ögonmått blivit kontaminerat för däcket är faktiskt så stort som 39… JAJA, inte hela världen. Börjar med våld skruva loss bultarna till däcket. Får tänka efter (och låta bli att googla) säkert fyra gånger om man lossar bulten motsols eller medsols. Bestämmer mig dock för att det nog är motsols och drar för allt vad jag är värd. KLONK! Loss kom bulten. Bulten som jag i mitt huvud föreställt mig är lång, och går igenom däcket och ut på andra sidan… så lång är inte bulten. Den är jättekort. Jag inser då att däcket som sitter på skottkärran har nån inbyggd bult, som det nya fina solida däcket inte har. Jaha … vad gör jag nu då?

Medan jag står där och kliar mig i huvudet kommer jag ihåg att det finns en sådan bult i DEN ANDRA skottkärran. Lyckas med våld (och hjälp av slägga) få loss muttern som gnott sig fast riktigt ordentligt. Sticker lyckligt igenom bulten genom det nya däcket och nu fattas bara 1,5cm med fästet på den andra skottkärran. Den når inte ens igenom till andra sidan om jag verkligen, verkligen vill. Metall går att böja, så med min bästa vän den överdimensionerade kofoten drar jag till fästet som givetvis böjer sig. Ha! Plättlätt. Lite vint och skevt men mer ännu mer våld drar jag ihop den långa bulten genom det nya däcket i skottkärran och drar åt muttern tills mina knogar vitnar. Stallchefen intygar att däcket rullar när jag kör ut skottkärran med det nya däcket. Nu ska det andra däcket, det med inbyggd bult fast på den andra skottkärran. Även här med en del våld för att töja ut fästningen för att få plats med däcket. Men betydligt enklare! Så, sex år in har alltså båda skottkärrorna nya däck, även om det ena är bättre begagnat. Man ska inte stressa, då blir man sjuk. Nu är det bara några andra saker som ska ordnas också. Stallcheferna och jag var en sväng på soptippen i fredags med ett rejält lass skräp som legat här väl länge.. och så var det ju den där nya stalldörren … 🙂

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.