Häst

”Nu åker vi hem, kompis!”

Längst ner på vårdavdelning 1 stod Bingo, precis där vi hade lämnat honom under lördagen i allt tumult. Kan inte nog beskriva hur tacksam jag är att Hanna och Linus råkade vara här precis när allting hände. Det tog ett par dagar att smälta allting, men nu mår ju båda hästarna bra så det är väldigt skönt. Vid kl 11 påbörjade jag och junior resan ner till Helsingborg Evidensia Specialistdjursjukhuset för att hämta hem en pigg och glad Bingo Bell RC 112. Det kändes nästan som om jag körde genom alla årstider, bortsett snö då, men det var som lägst 9 plusgrader och som mest 22 när vi kom fram till Helsingborg.

Det var så otroligt skönt att få pussa den där pussfläcken Bingo har på mulen nere på Helsingborg. ”Nu åker vi hem kompis!” sa jag och knäppte kedjan under hakan på honom. Djursköterskan som tagit hand om Bingo sa att han varit oerhört snäll att ha och göra med. Hon hade väntat sig lite ”gruff” eftersom han ju är hingst, men han hade varit riktigt vänlig och snäll. De hade gett honom ett bad innan jag hämtade honom. ”Han har legat och myst mycket i sin box” sa hon med ett leende. Med stallchefen junior i bärselen på ryggen gick vi genom Helsingborgs djursjukhus ut emot transporten. Bingo var glad, och tågade på så som han alltid gör. Sedan gick han rakt på transporten och så började vi våran 17 mil långa resa hem igen. Bingo har inte alltid stått snällt i transporten, som unghäst hoppade han både bommen och nickade lampan i transporten. Till exempel klev han ur transporten på hingstpremieringen 2010 med skärsår i ansiktet efter att ha provat lyckan att stegra sig ur transporten på vägen dit. Men numera, peppar, peppar står han alltid väldigt snällt. Men halvvägs hem började han banka med ena frambenet, nu var han uttråkad. På GPSen kunde jag se att vi närmade oss en trafikolycka. Nej tänkte jag, sitta fast i en trafikolycka med sovande junior i baksätet och trummisen i transporten, måtte olyckan vara i mötande fil. Vi närmare oss så sakteliga och till min stora förtjusning var olyckan på andra sidan vägen. Kön ringlade lång efter krocken och det stod folk utanför sina bilar på flera ställen längs vägen.

När jag svänger av e4an så tittar jag i backspegeln på släpet och ser att skjutlåset till skötardörren har gängat upp sig, IGEN. Skitgrej. Så jag svängde snabbt in vid sidan, hoppade ut och gängade ihop den igen och säkrade den med ett balsnöre jag har i transporten just för detta ändamål. Jag måste köpa sådan där packning som jag vet låser muttrar och sånt, som jag såklart inte har en aning om vad det heter men vet precis hur det ser ut. Pappa brukade gänga saker med sådant vet jag.

Bingo stod snällt hela vägen hem egentligen, förutom bankandet. Junior sov både hela vägen ner, nästan och hela vägen hem. Han vaknade lagom till att jag stannade bilen på gårdsplanen hemma. Bingo trumpetade tydligt att ni var han hemma igen, redo att ta vid där han slutade abrupt under lördagen. Men se, här var ingen som ville svara honom. Så lite moloket gick han in i sin box. Ögat ser fint ut. De hade ryckt ögonkatetern redan på morgonen berättade veterinär Jan Skidell när han ringde vid 9 tiden. ”Han är mest irriterad över den, och han var snäll att ge dropparna rakt i ögat”. Såklart han var snäll tänkte jag, det är han ju alltid. Så nu återstod Kloramfenikol och Metacam i fem dagar. Och ja, boxvila. Han får gå ute i sjukhage men jag tänker att för mitt hjärtas och Bingos övriga hälsas skull så får han nöja sig med att stå inne. Idag har han fått uppgradera sig till min största box i hörnet. Där kan han roa sig med att gå runt, runt. Han verkade faktiskt lite nöjd över att få stå i den boxen så jag flyttade inte tillbaka honom igen efter att jag hade ”bäddat rent” i hans box.

Första natten hade Bingo sällskap av Trebbe och sedan tillkom även Sussi under natten när de kom hem från Falsterbo. Natten till idag och de nästkommande nätterna får han sällskap av världens bästa Prinsessa. Hon bara finner sig i allt jag hittar på med henne. Nya hagkompisar, gå med gamla hagkompisar, gå själv eller för den delen stå inne med gapigt hingstkräk – hon är lika glad ändå. Så länge hon får mat och kan klia sig så är Prinsessan 100% nöjd med livet.

Första gången jag skulle ge honom Kloramfenikol i ögat så gömde han huvudet i min famn.. det var svårt att hålla upp ögonlocket och droppa ögondroppar och hålla upp hans huvudet samtidigt med bara 2 armar.. 🙂 Så jag fick ställa honom på gången. Metacam är då inga problem. En liten sårskorpa har släppt vid såret vid ögonlocket och han är lite svullen fortfarande men annars verkar han tämligen oskadd. Jag skulle göra rent, vid behov, med koksalt men jag tänker att så länge allting är torrt och fint så tänker jag inte vara där och peta mer än nödvändigast med själva medicinen. Tips till läkemedelstillverkaren är att göra en pipett till behållaren anpassad till hästar.. Den skulle varit lite längre och lite mjukare så hade det varit ännu enklare att applicera det i ögat. 🙂 Jag ska försöka ta en närbild på Berras öga sen.

Hästnörd och tillika Webbutvecklare som driver företaget Stuteri Valorous som inriktar sig på att utforma stilrena och enkla webblösningar för hästfolk, samt bedriver en connemarauppfödning i mindre skala. Leg. Sjuksköterska. www.valorous.se

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.