Häst

För er nytillkomna, jag har byggt nya stalldörrar!

Jag är något så DJÄVULSKT stolt över mina alldeles egentillverkade stalldörrar att jag skulle kunna sitta på en stol utanför stallet och bara titta på dem. Stallet var i massivt behov av ett par nya dörrar då de befintliga var mer isär än ihop. Så, efter att ha förhalat, förhalat och f ö r h a l a t detta faktum baserat på att jag inte trodde att jag skulle reda ut det själv så fick jag den sparken i röven jag behövde. ”De där dörrarna bygger du lätt!”. Ja det är precis vad Lisa sa. Okej, jag ska inte säga att det var särskilt lätt, men det beror framförallt på min brist på vettiga verktyg och att jag så envist vill klara allting själv… Jag började med att plocka ner de gamla dörrarna, skruv för skruv. Varenda skruv och vinkeljärn i de dörrarna har jag tagit tillvara på och återanvänt i den mån det har gått! Jag plockade loss dörrhandtaget och spärrarna som fanns och återanvände även dem! Däremot återanvände jag inte de befintliga gångjärnen till dörrarna utan tog de fyra REJÄLA gångjärn som använts till grinden på ridbanan, som Valorous Monarch rev ner i slutet på 2013 och som sedan dess varit obefintlig.

Jag tar det ifrån början helt enkelt. Jag var i behov av en plywood-skiva att ha som baksida på dörrarna, och ja ni gissade helt rätt det finns ett ANTAL olika plywood-skivor och enligt internet ska man bara förstå vilken typ det är man behöver. På ByggMax i Växjö fick jag absolut ingen hjälp överhuvudtaget. Killen bakom disken såg PRECIS lika ovetandes ut som jag gjorde på andra sidan disken. Även om det kändes som om han borde ha något bättre koll än mig på virke … Så, jag åkte till Inge på Räppe Såg istället. Där fick jag hjälp, på en gång. Han traskade runt på gården med mig och valde tillslut ut två mörkbruna plywood-skivor som enligt honom ”funkat i 20 år” medan han pekade på sina egentillverkade dörrar. Okej, så jag tar väl två sådana då. Jag visste att måtten på dörrbladen var 80×215 cm. Plyfan var betydligt större än det, kan den ha varit 100×250?! Och nej, jag äger ingen sticksåg eller gjersåg. Jag äger en fogsvans. Det får lösa sig tänkte jag och fick hjälp av KG, Inges hjälpreda (nåja), att lasta skivorna i hästtransporten. ”Vilken sorts plywood köpte du?” frågar Lisa. Räcker mörkbrun som svar på din fråga? Haha…

Reglar är någonting jag INTE behöver köpa. Det ligger nämligen en ärvd trave reglar ovanpå stallet. Alltså inte på taket, utan på loftet där jag förvarar mina tomtar… Världens bästa stallchef klättrade på nervösa små ben uppför den branta stegen och hjälpte sedan stolt till att langa ner fyra stycken reglar till mamma nere på marken. Eftersom jag fick en tumstock i födelsedagspresent för några år sedan så slapp jag köra på ögonmåttet eller för den delen försöka tejpa ihop en utav de OTALIGA tumstockarna stallchefen helt sonika råkat bryta av när han lekt med dem i smyg. Vad är det med barn och att bryta sönder tumstocken? Så svårt är det inte att lista ut hur man viker tillbaka den igen? Hursomhelst… När jag ska såga första taget i den första regeln inser jag att ovannämnd stallchef nog lånat min fogsvans till att såga i ”diverse”. Den var, milt uttryckt, slö. Men sak samma, det var den fogsvans som fanns att disponera så det var bara traggla på. Det blev inte jätteraka snitt, men hyfsat i alla fall. Jag var väldigt (!) orolig att allting skulle bli snett och jag vågade inte rita ett långt streck längs med hela plywood-skivan, för det visste jag klart på förhand att det strecket skulle bli allt annat än rakt… Så jag löste det lite bakvänt istället. Långsidan och kortsidan på plywooden visste jag ju var rak, så de första två reglarna fäste jag helt enkelt längs med kort- och långsidan. Sedan vände jag på hela kalaset och fäste de andra två reglarna (med vattenpass och mätte, mätte, MÄTTE!) på avigsidan av plywooden. Jag fäste dem mycket försiktigt så att jag inte skulle göra onödigt många hål som dessutom var på fel håll. Sedan vände jag på allt igen och skruvade fast reglarna ordentligt. Så då hade jag alltså en stor plywood-skiva med reglerna fastsatta på. Nu var det ju bara den lilla proceduren att såga längsmed reglarna, för att förhindra att allting blev snett, så som jag så smart räknat ut på förhand. Jag kan säga att redan nu är den blivande dörren bra jäkla tung, och till mitt förfogande hade jag bara mig själv. Så.. jag asade upp hela skivan på en utav mina höbalar på logen, sedan klättrade jag upp på skivan och sågade (självklart med min fogsvans) längs med reglarna och VIPS så var det första dörrbladet färdigt! Och rakt, vill påpeka främst rakt!

Det syns inte så tydligt men här ligger första dörrbladet ovanpå höbalen på logen.

Så gjorde jag helt enkelt om samma procedur en gång till med min slöa fogsvans, mitt väldigt fina vattenpass och en tumstock. Detta dörrblad var minst lika tungt som det andra kan jag lova! Men jag asade upp även detta och sågade längs med reglarna.

Mina två fina 80×213 cm dörrblad.

Att göra dessa två dörrblad tog två kvällar tror jag. Jag fick smyga ut när stallchefen junior hade somnat och höll på fram tills det var kolsvart ute… nu till nästa steg. Jag behövde tvärgående reglar för att kunna fästa gångjärnen. Sagt och gjort, med min nu om möjligt ännu slöare fogsvans lyckades jag såga till fyra stycken 49.5cm långa reglar som jag sedan med viss möda fäste i mina dörrblad. Det enda jag har som är vettigt är förmodligen min skruvdragare men till den har jag en förpackning odugliga bits så jag antar att det går på ett ut där. Hur som helst! Det var såklart inte ”bara” att mäta ut hur långa reglarna var och sedan bara fästa. Nä, nä! När jag lyckligt fäst den övre regeln så smidigt på exakt avstånd och så vidare så inser jag att innermåttet på den nedre tvärgående regeln är 0.5cm smalare än vad jag har sågat. Har ni, med en fogsvans, försökt såga bort 0.5cm på en bräda? Lägg då till att fogsvansen som ni säkert redan fattat var kolossalt slö… jag svor lite för mig själv men lyckades faktiskt få bort den lilla skivan av brädan och kunde sedan fästa de övriga reglarna smidigt.

Det enda jag visste att jag skulle klä dörrarna med var råspont så det fick bli en resa till Räppe såg igen för att inhandla 20 st råspont 20×95. De kastade jag sedan upp på loftet för att skydda ifrån regnet. Så världens bästa stallchef fick återigen agera loft-bestigare och skjutsa ner brädorna till mig igen.

Lisas man är byggingenjör och la sig såklart i 😉 vi får se om hans ingenjörskunskap står vid att det inte behövs tvärslå tvärs över dörrbladet.

Nu lägger sig Lisas man, byggnadsingenjören, i och säger att jag behöver fuktspärra om jag ska fylla dörrarna med isolering som inte är frigolit. 😉 Fanns det frigolit som var 45mm tjock? Nej, såklart inte. Så fick jag köpa stenullsisolering i tjocklek 45mm samt byggfolie för att fuktspärra? Jajamen! Min mamma kom på besök mitt i dörrbyggandet så vi tog en liten åktur till ByggMax och letade som två yra höns efter stenullsskivorna i rätt tjocklek och så den där inga envisa byggfolierullen. Efter lite tur hittade vi faktiskt byggfoliet. Jag behövde även 12 st bultar med bricka och mutter, eftersom ovannämnd byggingenjör även kläckte ur sig att jag skulle fästa bultarna GENOM dörren för bästa stöd. B-) gud va jobbigt det är när någon som vet lägger sig i och ger en merarbete! 🙂 så vagnsbultar skulle vi ha tag i. Jag hade ÅTMINSTONE räknat ut hur långa bultarna behövde vara. Men mitt annars så skarpa ögonmått lämnade mig med 12 st på tok för grova bultar som jag absolut fick åka tillbaka och byta ut till en storlek mindre.

Jag har cirka 8m byggfolie kvar av de 12 jag köpte om någon är intresserad…….

Det var åtminstone enkelt att lägga pussel med isoleringen i dörrbladen. Jag klippte helt enkelt i dem för att passa. Sedan fäste jag byggfoliet ovanpå. Nu till nästa, något dryga moment, att såga 10 st råspont att börja täcka dörren med. Ja, fogsvansen är absolut fortfarande densamma. Men vi tog en sväng till Gekås, där jag ABSOLUT köpte en ny fogsvans. Men det var först EFTER de första 10 råsponten. Så jag sågade och sågade och sågade.. ja ni hajar. Sedan fäste jag omsorgsfullt varje råspont i dörren innan jag bankade dit nästa. Så var det ju bara det lilla kruxet att den sista råsponten absolut stack ut 50% över dörren, eftersom dörren inte var bredare än 80 cm. Vad gjorde jag då? Jo… jag pallade upp dörrbladet på två travar avkapad råspont. Sen började jag helt enkelt att sågs längsgående i råsponten. Kan vara bland det jobbigaste och drygaste jag gjort men det gick ju det med så att säga.

Dörrblad nummer ett var nu äntligen färdigt och ni tror helt rätt, jag kunde knappt BÄRGA mig från att få hänga upp den! Men först fick jag asa de nu SVINTUNGA dörrarna på andra hållet och fästa plywoodskivan med många, många skruvar. Men som synes saknas ännu gångjärnen. Fästa bulten rakt igenom dörren – jo, jag tackar jag. Jag hade faktiskt haft sinnesnärvaro nog att köpa en förpackning med olika borrar när vi besökte Gekås. Det var smart, för jag hade stor användning av dem när jag nu skulle ge mig på att borra genom råspont, regel och plywood. Rakt och på rätt ställe och så vidare. Tror ni inte trots att jag mätte, mätte, mätte och MÄTTE så blev ett utav gångjärnen 0.5cm snett. Jag trodde jag skulle börja gråta. Men det fick helt enkelt vara så! Jag hade bränt all min energi på att såga de två yttersta råsponten…

Det är ju här som jag märker att bultarna jag köpt är för stora för mina gångjärn. Suck. Jag gjorde ett tappert försök att göra hålen i gångjärnen större men gav upp ganska snart och åkte snopet tillbaka till ByggMax. Så var äntligen första dörrbladet på väg upp på gängorna. Men, haha, så enkelt var det såklart inte. Men med lite hjälp av stallchefen som ballast på en utav mina raspar så kunde jag häkta på dörren och den hängde till min stora lycka rakt på en gång. Jag gick till sängs med ett stort leende på läpparna den natten.

Nästa kväll skulle jag ju lyckligt hänga upp även dörr nummer två. Detta visade sig bli väldigt (!) mycket krångligare än vad jag hade kunnat ana. Först får jag dit dörren, men, den hänger väl långt ut på dörrfodret vilket kommer spricka närsomhelst. Sen hänger dörren inte helt rakt, trots att det absolut med lite vilje går att stänga ihop dörrbladen. Så i dagsljus, alltså dagen efter. Bestämmer jag mig för att ”bara” försöka flytta in gångjärnsfästena från kanten. Det visar sig nu varför det inte hade gått klockan 21:30 kvällen innan. Dörrkarmen är absolut sned. Inte lite sned heller. Jag kan alltså inte skjuta dörren intill dörrkarmen och på så sätt få in fästena. Vad fan gör jag nu? Jo… med en sömhammare och en vass morakniv börjar jag hyvla dörrkarmen. Japp. För hand, bit för bit, flisa för flisa… det tog tid mina vänner. Och när jag äntligen fått dit dörren, rakt, med gångjärnen längre in – så puttar stallchefen upp dörren lite bryskt och ja, hela plankan där fästena sitter spricker … klockan är cirka 22. Märkbart irriterat börjar jag riva på logen efter en bräda att ersätta det nu trasiga dörrfodret där mina gångjärn är fästa. Jag lyckas OTROLIGT nog hitta en bräda att såga till och fästa dit. Så med min väldigt överdimensionerade kofot bräckte jag loss den gamla brädan och skruvade snabbt dit den nya, dit med gångjärnen, upp med dörren igen och VIPS! 22:45 gick vi och la oss jag och stallchefen. Junior sov redan sedan länge!

Stallchefen utbrister på morgonen dagen därpå, men mamma borde vi inte ha ett handtag? Jodå! Jag hade bara inte kommit så långt. Så med skruvdragaren i högsta hugg lyckas jag borra mig igenom dörren och trä i det gamla dörrhandtaget. Det var lite knepigt att få hålet tillräckligt stort, eftersom jag absolut fortfarande inte riktigt hade rätt verktyg. I samma veva lyckas jag även borra ett hål i marken för spärren till den vänstra dörren. På logen hade jag även hittat en perfekt bit att sätta som kant för att täcka den smala springan mellan mina nya fina dörrar.

Så nu hänger de där. Mina alldeles egna, hemmagjorda, snickarglädjesspäckade stalldörrar. Jag har absolut spillt både blod, svett och tårar över dessa dörrar men fy fasiken så bra de blev till slut !

Såhär ser de ut ifrån insidan med dörrstopp och allt!

Och nej, de är inte sneda, det är bara en trött fotograf som håller kameran på sned 🙂 .

Hästnörd och tillika Webbutvecklare som driver företaget Stuteri Valorous som inriktar sig på att utforma stilrena och enkla webblösningar för hästfolk, samt bedriver en connemarauppfödning i mindre skala. Leg. Sjuksköterska. www.valorous.se

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.