Det här med rutin(er)

När Louise var här och red Bingo innan tävlingen i söndags så stod jag snett bakom Bingo och smörjde hans träns när de skulle gå tillbaka ut i hagen. En rutin som Louise tycker att jag borde bli bättre på eftersom hon påpekar varje gång jag smort tränset, vilket alltså inte var jätteofta. Men Bingo ville inte gå ut, han stod istället och tittade menande på mig. Karin, Louises mamma, kommenterade att han stod och tittade på mig istället för att vilja gå ut. Då slår det mig att ja, just det. Vi stretchar ju alltid efter ridpasset, så det var ju såklart det Bingo stod och väntade på. Eller ja, han väntade på att få godiset, kanske inte så mycket efter själva ansträngningen.

Jag hade även tänkt på bara dagen innan hur otroligt rutinbundna stona är när de ska komma in från hagen. Jag öppnar alltid undertråden först, till Prinsessan. Hon vet det, därför kommer hon smygande längs med staketet för att passera de tre mycket större damerna som står och väntar på sin tur. Sedan smiter hon enkelt ut och går och betar lite här och där innan hon till slut går in i sin box. Lill-Babs vet att hon får gå in först, det vet även Babsan och Olivia. Så Lill-Babs kommer direkt fram och stoppar huvudet i grimman. Babsan och Olivia står sedan kvar, trots helt öppen grind, medan jag snurrar ut Lill-Babs och stänger bakom oss. ALDRIG att någon utav dem har försökt tränga sig ut eller smita förbi, trots att de står mitt i grinden. Sen går jag helt enkelt ut och hämtar Babsan och Olivia, som jag tar in tillsammans. Babsan går sedan själv från dörröppningen till sin box längst ned i hörnet. Där står hon sedan, med båda hovarna ”innanför boxen” och väntar på sin belöning. Skulle jag glömma bort att ge henne en godis, så tar hon bestämt två steg ut i gången för att påtala att hon faktiskt står och väntar…

En som saknar rutinen att åka hästtransport är Lill-Babs. Hon stod som ett ljus på vägen till sommarbetet i maj, tillsammans med Prinsessan. Men låt oss säga såhär, hon behöver öva mer. Hon klev jättesnällt på transporten och stod och åt medan vi stängde bakom henne. Sen hann vi köra en bit innan det bånglade till i transporten, men sen blev det stilla. När vi väl var hemma så fick vi plocka ner Lill-Babs från bommen och garderoben, för där uppe stod hon… Med facit i hand, skulle absolut tagit bort bommen. I hennes transportbestigning lyckas hon knocka min taklampa. Den taklampan som jag bara dagarna innan lagt ner stor möda och energi på att få att fungera. Den föll ned som ett pussel i min hand när jag skulle tända den… Så det blev till att åka och köpa en ny – men det får bli ett annat kapitel… (suck!!!).

Bingo uppskattar rutiner, väldigt mycket. Så till den milda grad att jag helst inte får ändra någonting för då blir han direkt orolig. Jag har skrivit det säkert 10 gånger innan att på somrarna får jag inte byta hagar på varken honom eller stona, då blir han orolig och springer. Han slutar inte springa förrän jag ställt tillbaka allting igen, till som det var från början. Denna sommaren är den första av alla åren jag har haft honom som han faktiskt struntat blanka f#n i vem som gått i vilken hage eller vilken hage han själv har gått i. SENT SKA SYNDAREN VAKNA! Jag hoppas så innerligt att detta inte bara var en engångsgrej utan att han äntligen landat i sig själv och kan ta det lugnt även på sommaren. Han går alltid ut först och in först. Då har han kolla när de andra hästarna går ut och han kan räkna in dem när de går in. En rutin som Bingo saknar just nu är tävlingsrutinen, vilket märktes väldigt tydligt när vi var i Lammhult förra helgen.

Bingo är snäll, han vinner mycket på att han är så himla snäll. Han blir spänd och snackar en del, men annars gör han inte så mycket. Nu har han till och med stått någorlunda stilla när Louise suttit upp på bortaplan. Han stod så snällt och väntade på transporten i Lammhult och jag gick med honom en stund innan Louise satt upp. Han stod helt stilla när hon satt upp även om han hade bråttom iväg. Sen släppte jag dem på framridningen. När Louise skulle ta av sig jackan på framhoppningen stod han nästan helt stilla och väntade, trots att det var ponnyer överallt. Han skötte sig verkligen jättebra. Han hoppade fram några, något ofokuserade, språng och sen in på banan. Väl därinne var han lugn och helt okomplicerad – men trött i huvudet. Louise hade tittat ut några hinder hon ville visa Bingo innan, men han stod mest och tittade ut genom fönstret… Louise tyckte han kändes fin, men lite matt. Han var knappt svettig när de kom ut, men så trött i huvudet. Det är mycket för Bingo att hålla reda på alla de andra hästarna som är där, så tyvärr går ju mycket energi till just det. Men det är ju någonting som kommer med just rutin. Vi bestämde oss för att skippa Kalmar 24/11 och köra tävlingsrutin på lite närmare håll istället. Så den 23/11 startar Bingo och Louise en LB A:0/A:0 i Ljungby.

Hoppträna i grupp däremot börjar han få riktigt bra rutin på. I onsdags hanterade han till och med när en annan ponny kom lös. Louise övade även på att stå stilla och vänta, någonting som Bingo är riktigt dålig på. Bingo blev mest irriterad och stod och slängde med huvudet istället. 🙂 Inledningsvis tyckte Louise att han kändes pigg och glad, men när de gjort övningen några gånger så fick Louise springa lite mer än Bingo. Jag kan säga att ingen utav ponnyerna galopperade speciellt mycket mot slutet av övningen, haha! Men de slet på bra! I mitt instagram-flöde som du finner -> HÄR <– finns lite filmer från hoppträningen.

Att onsdagens hoppträning ens blev av kan jag tacka Emelie för som ställde upp och körde stallchefen till simskolan som råkade vara precis samtidigt, såklart. Han blev sedan levererad till ridhuset i Risinge och satt och hejade på Louise och Bingo från bästa läktarplats, citat ”Jag försökte klappa Louise på hjälmen när hon red förbi, men hon var för snabb!”. Lille stallchefen hängde som vanligt på min rygg och spanade. Två otroligt tålmodiga grabbar som har bra rutin på mammas hästeri <3