Att skiljas är att dö en smula.

Nu finns hon inte mer, vår fina Prinsessan. Idag var stunden kommen då Prinsessan fick bli fri sina ålderskrämpor och få vila här hemma på gården. Prinsessan hade blivit 30 år vid årsskiftet och även om hon var rund och go så började hon bli stel och tandlös. I början på förra veckan fanns det hösilage kvar i boxen på morgonen när jag släppte ut henne, det är inte ett gott tecken. För om det fanns någonting hon älskade så var det mat och det har aldrig funnits så mycket som ett strå kvar. Det började också bli trögare och trögare att få med sig Prinsessan ut i hagen. Hon stod sedan ensam på en plan fläck i ur och skur och rörde sig minimalt över den stora hagen, bara där det var plant. Så nu var det dags att ta farväl. Jag och Pernilla är nog de som gråtit mest. Hon har ju hängt med oss ett tag.

Jag skriver vår, för så många barn som vi har delat Prinsessan med och så många som blivit så förälskade i denna lilla dam på blott 94 cm. Hon har gått med Bingos betäckningsston, varit sällskapsdam och trygghet till Hannas SWB-valack Trebbe. Hon var även sällskapsdam till Bingo i ur och skur, varesig han stod inne eller ute. Men han skulle hålla sig på sin kant. När Prinsessan brunstade var Bingo det absolut vackraste som fanns i hela världen, men när hon inte brunstade så skulle han hålla sig på behörigt avstånd.

Hon var egentligen ingen bra barnponny, för ju mer de travade desto fortare gick det och vips så låg barnen på backen. För att hon skulle varit en dag äldre än 10 det insåg hon i alla fall inte själv. Hon har krupit och HOPPAT ut ur hagen när det inte passat henne. Jag kunde inte för mitt liv förstå vart hon kröp ut någonstans, tills jag såg henne plättlätt 27 år ung hoppa mellan trådarna ut till närmaste grästuva. Hon hoppade även in till Bingo en sommar. Han kom ju såklart travandes glatt men fick ett par bakhovar i ansiktet vid sitt frieri och sedan hoppade hon ut ur hagen igen.

Du har varit en klippa Prinsessan och du kommer att saknas oss väldigt.