2 meters volt i ena hörnet

Igår blev jag faktiskt lite bitter… Att åka och tävla med en orutinerad hingst är inte helt komplikationsfritt. Det visade sig än lite knepigare när hingsten dessutom inte uppskattar ösregn och hård vind. Jag försöker att hålla Bingo så långt borta från de andra hästarna som möjligt när han får rasta av sig och kolla in den nya omgivningen på en tävlingsplats. Det är det minsta jag kan göra. Jag vet att han lätt blir brötig och gapar och vill ju såklart inte störa för andra. Men när jag släpper honom och Louise på framridningen, då kan jag inte göra mer. Louise gör sitt absolut bästa för att akta sig för alla andra, hålla undan, rida innanför och bort. Kompromissar med sin egen framridningen för att undvika alla andra. Men ibland är det helt omöjligt. De blir påridna eller inträngda ungefär 70% av tiden.
Ryttarna på de andra hästarna visar i princip INGEN hänsyn, trots att deras ponnyer OFTAST har röda rosetter både fram och bak. Igår var inget undantag. Det är som om de upplever att de är helt ensamma. Jag fick till och med VIFTA med armarna och ROPA åt en ryttare som satt och tänkte på annat och var på väg rakt in i oss i den smala collecting-ringen. Då gick jag redan med Bingo på en 2m volt i ett hörn i väntan på deras start vid sidan av banan. ”Oj” utbrast tjejen och vek undan sin häst, men det tog inte 2 minuter innan vi var i samma situation igen.
På framhoppningen stannade ett ekipage plötsligt mitt på spåret framför Bingo och såg sig omkring. Ett ekipage red upp så nära (trots mycket plats) att Bingo var en hårsmån från att sparka dem. Jag fattar inte? Om det skulle hända något så är det ju hingstens fel, trots att det är de andra som inte visar hänsyn. Han behöver inte 10m avstånd, men åtminstone normalt avstånd 2-3m, precis som alla andra tycker att vi ska ta till deras häst. Hur ska jag kunna hålla en tävlande hingst om absolut INGEN visar hänsyn? Det var ekipage precis överallt. Vi gick inte ens in på framridningen för det var för trångt och ville inte utsätta någon för fara. Utan vi skrittade fram utomhus i ösregnet istället. Det stod ekipage i collecting ring som inte ens skulle vara där, det blev någon form av samlingsplats. Sen blev de stötta när jag får ROPA åt dem att ”kan ni snälla släppa in oss nu så att vi får gå in på banan”. Eller om jag ber någon akta sig så att vi kan gå ut eller in och undvika att krocka i dörren. Vad begär ni av mig med hingst? Jag försöker ju på alla vis att hålla mig och hingsten ur vägen, men om ni rider in i oss? Är det fortfarande mitt fel?

Överdomaren såg att vi kämpade med att hålla oss undan både på framhoppningen och i väntan på vår start och till slut sa vederbörande till de andra ekipagen att visa hänsyn. DÅ BÖRJAR RYTTARNAS FÖRÄLDRAR ATT BLÄNGA PÅ MIG? Om jag ska kunna få rutin och en schysst känsla hos min hingst på tävlingsplats då måste han ju få öva? Han måste ju också få vara nybörjare precis som alla de andra ekipagen? En del hingstar är coola, andra är känsligare. En del hingstar har mycket rutin, andra har lite. En del hingstar bryr sig inte alls om andra hästar – en del hingstar har fullt sjå med att hålla koll på alla de andra hästarna …

Louise valde att utgå på hinder nummer 3. Då hade han nästan forcerat hinder nr 2 totalt på grund av sin nytillkomna luftakrobatik och förmodligen också på grund av att han var helt slut i huvudet. Louise upplevde att han inte ens såg hindren. Han var så mentalt matt att han inte ens orkade svara när de andra hästarna ropade. Han stod bara vid hästtransporten och glodde ut i mörkret när vi skulle lasta, trots att det stod hästar inom bara några meter från honom…

Ja ja, nu har jag varit bitter färdigt, övning ger färdighet. På’t igen nästa år!