• Häst

    Rida utan hjälm…

    Jag satt och rotade bland mina (många) bilder på Graffe. Idag är en sådan dag då jag bara saknar honom mer än vanligt. Det kommer och går, men jag saknar honom i princip varje dag. Han var en mycket speciell individ för mig, på alla vis. Men när jag rotade så dök några bilder upp från Brolöten där Emelie rider honom utan hjälm. Det var flera år efter att de slutat tävla tillsammans, jag gissar att bilderna är från 2003-2004 kanske. Men jag minns vilket himla rabalder det blev när dessa bilder kom ut på internet. Emelie fick jättemycket skit kastat på sig för att hon red UTAN hjälm på…

  • Häst

    Royal, min pärla

    Jag kan inte se mig mätt eller sluta tjata om hur jäkla fin han är Royal. Han är fin rakt igenom. Han är nyfiken, vänlig och social och framförallt väldigt trygg. Igår när jag tömkörde en stund på ridbanan lekte stallchefen hela havet stormar (bokstavligen) och välte hinderstöd åt alla håll och bommarna föll, det var dessutom mörkt ute. Royal bara travade på förbi förödelsen oavsett om stöden föll eller stod stilla. Han är väldigt van vid stallchefens påhitt, förutom när stallchefen är en dinosaurie i stallet, det är lite för läskigt. 🙂 Stallchefen kan stå och vifta med ett paraply utanför hans hage i någon vild lek och Royal…

  • Häst

    ”Idag har jag inte gjort någonting.”

    ”Åh när jag kommer hem från jobbet ska jag lägga mig på soffan, kolla serier på Netflix och vila en stund.” Det här är alltså inte citat ur mitt liv, överhuvudtaget. När jag kommer hem från jobbet ska jag oftast hämta barn på dagis, laga mat, plocka undan, mocka, fixa höpåsar, blanda foder, lägga barn, läsa saga, ta in hästar, motionera en häst ibland två. Sen, om inte klockan är 23:30 så kanske, kanske jag unnar mig två minuter i soffan innan jag inser att jag är så jävla trött att jag lika gärna bara kan gå och lägga mig. Jag sover faktiskt 8 timmar nästan varje natt, ibland till…

  • Häst

    Fyra år Monia, fyra år.

    Idag är det fyra år sedan vi sågs sist min älskade vän. Tiden går så himla fort. Hösten är här igen efter vad som känts som den motigaste sommaren på länge. Den här dagen för fyra år sedan så sken solen på frostbiten mark och alla träden hade höstfärgade löv. Det var så stilla och tyst. Jag minns fortfarande den hjärtslitande känslan när jag klappade om dig sista gången innan jag gav Pernilla grimskaftet och gick. Sen fanns du inte mer. Idag blåser det kallt, det är mulet och gräset är fortfarande grönt. Jag blir påmind nästan dagligen om dig. Inte alla, men många stöter på fång någon gång. De…

  • Häst

    Sommaren är över, med besked!

    Det här långa, smala och gröna som är på marken nu – vad är det? Det är så himla länge sedan jag såg grönt gräs att jag känner mig lite osäker på om det är sant det jag ser? Mina hagar är gröna! Min gräsmatta är grön! Det känns som en evighet sedan jag fick klippa gräset sist, men nu är gräsmattan i allra högsta grad i behov av en klippning. Och vet ni, det känns himla skönt! Det har varit en tuff sommar, för oss alla med djur. Overklighetskänslan när lastbilen svängde in hos grannen med mitt hösilage har inte stillat sig ännu. Det ligger 17 st stora hösilagebalar…

  • Häst

    Försiktigt lycklig …

    Bränt barn skyr elden heter det ju. Fråga stallchefen som hittade en tändare i somras och provade lågan på sitt ena lår. Han kommer aldrig göra så igen säger han 🙂 Hösilaget har kommit och ser jättebra ut. Lill-Babs växer så det knakar och Bingo börjar sakta, sakta återhämta sig från årets betäckningssäsong. Två ston fick han i år, två connemaror! Så roligt! Jag hoppas såklart på 100% dräktighet, än så länge 50% konstaterad dräktighet då Midsummer Iris är ultraljudad. Det kan såklart hända mycket på vägen men det är så skönt att få ett kvitto på att ens hingst är fertil och får dräktigt! Så himla söta föl som…

  • Häst

    Och så kom då äntligen det f#rbannade, j#vla, psykiskt nedbrytande hösilaget …

    När stallchefen och jag var på väg ner till Madsjön för att bada igår någon gång mitt på dagen så ringde ä n t l i g e n koordinatorn på DSV, Cajsa. Jag trodde jag skulle börja gråta på en gång. Aldrig har jag väl varit så tacksam över informationen om att en lastbil är på väg åt mitt håll inom det närmaste. Kl 09:00 den 9/8 skulle lastbilen med guldet från Holland dyka upp. Jag drog en lättnadens suck. På kvällskvisten trampade stallchefen och jag över till en utav mina grannar – Helge, som har en stor asfaltsplan intill sitt hus. Där skulle lastbilen garanterat komma ner. Och…

  • Häst

    Jag börjar bli bra sliten…

    Nästan två månader utan ordentlig sömn har börjat ta ut sin rätt på min kropp och mitt huvud. Jag kan inte stava ordentligt längre. Ibland när jag läser saker jag skrivit så förstår jag inte ens själv vad jag ville förmedla. Jag har, givetvis, på min första semesterdag åkt på en riktig jäkla dagis-förkylning. Jag är helt utslagen. Stallchefen är visserligen också förkyld, men inte riktigt lika lamslagen som sin mor. Och skulle jag, mot förmodan, försöka sova en stund så är han där och bänder upp mina ögon 🙂 Ska jag sova, så sitter han ovanpå mig och frågar mig varje minut om jag sover – följt av att…

  • Häst

    Så, Englandshöet dök inte upp…

    Det är lustigt det där med magkänsla. Den där känslan när någonting ändock är för bra för att vara sant. Imorgon skulle jag betalat fakturan på 150′, idag fick jag veta att lastbilen kommer inte. ”Problem med färjan” – heter det. Dokumentationen stämmer inte tydligen. Bara det att samma bolag fått köra in balar i Sverige förut, flera lass. Men nu alltså – stoppat pga ”farligt gods”. Jag tror jag blir komplett galen. Det hade varit billigare att köpa ett rep… Känslan är, låt oss säga, obeskrivbar? Det är nästan en parodi. På väg hem från Royal och Majestic så krockade nästan stallchefen och jag med en älg. Det var…

  • Häst

    SM-drömmar

    Ända sedan Brolötens ridläger 1999 har jag haft en dröm att se en utav mina uppfödningar förgylla en unges dröm om att rida SM. Igår korades SM-vinnarna på ponny och det slår mig att det är 18 (!) år sedan Emelie och Graffe tog sitt sista SM-guld i dressyr tillsammans, Emelie fortsatte och tog några till. Det är sjukt va tiden går. Jag blir ju givetvis bara yngre, det förstår ni ju. 🙂 Att det är 12 år sedan jag köpte Graffe är också lite en overklig känsla. Jag hade velat visa Royal på 3års i år. Men jag kommer inte hinna få ordning på hans löshoppning (han kraschade en…