Copiad är borta

Det fanns en tid i mitt liv då allting kretsade kring trav, trav, trav och att sänka rekord och träna ännu hårdare och möta större konkurrens. Att lusläsa startlistor och att planera inför resor runt om i Sverige för att få tävla i det jag hittills i mitt liv älskat allra mest att tävla i – ponnytrav. För er som inte vet så hade jag en otroligt söt ponnytravare på foder som hette Dis och det var egentligen med henne jag skördade de största framgångarna även om jag bara vunnit ett enda lopp och detta med en annan foderponny vid namn Delta Dar. Idag så gör alla travminnen mest ont och jag gör faktiskt mitt yttersta för att lägga den 5 årsperioden av mitt liv så långt som möjligt bakom mig. Det har ingenting med hästarna att göra utan snarare med människorna som var inblandade på den tiden och den person som jag var då. En person som jag verkligen inte vill kännas vid längre, även om det var den personen som köpte Brolötens Grafit RC 70 och la grunden för den jag är idag.

Jag ä l s k a d e Elitloppet. Det var den bästa dagen på hela året, uteslutet alla andra dagar, den absolut bästa. Nästan bättre än den dagen jag köpte Grafit eller när Monarch föddes, nästan. Elitloppet. Jag hade faktiskt förträngt vilka år jag var där, men genom att kolla listan över vinnare så insåg jag att jag var där 2005-2010. Men jag såg Steinlager, Conny Nobell (Jag dé Beluet var dopad), L’Amiral Mauzun, Exploit Caf och Torvald Palema och Iceland vinna. Allra bästa dagen var när Torvald vann, jösses va jag lipade och skrek och var lycklig. Det var så otroligt roligt! Vilken känsla. Alla som funderar på att åka på ett travlopp, åk på Elitloppet, störst risk att du blir biten och hooked for life 🙂

2005 var första året jag var på Elitloppet och hade inga större förväntningar. När invigningen inleddes så kom en häst med ett täcke från öronen till svansen in på bortre långsidan. Han travades längs bortre långsidan och i högtalarna började ett referat från ett gammalt lopp att spelas upp. Plötsligt tas täcket av denna mörka travhäst och det går upp ett ljus i publiken – DET ÄR COPIAD! C O P I A D !! 1994 och 1995 års vinnare av Elitloppet, en utav de största folkfavoriterna som travsporten skådat i klass med Legolas och Ego Boy. Copiad, 16 år ung svepte han över upploppet i ett rasande tempo till sitt eget referat då han 1994, 11 år tidigare, slog amerikanske Pine Chip vid målgången.

Detta var en känsla olik någon annan.

Sov gott Copiad. Aldrig glömd. 1989 – 2012

Copiad är borta | Trav 365 | Sportbladet | Aftonbladet.