Iskall kår..

I morse fick jag lite, lite sovmorgon. Stallchefen somnade om en stund så vi låg och myste i morgonsolen. När stallchefen bestämt att vi vilat färdigt så var det bara att stiga upp!

När jag ställer mig vid skötbordet inne i badrummet så hör jag hur Giovanna gnäggar och ser i fönstret hur hon kommer galopperande mot grinden, Bingo i släptåg såklart i sin hage. Det är väl inget konstigt med det egentligen, men båda ställde sig med spetsade öron mot stallet. Nej var min första tanke och i mitt huvud såg jag hur Monia rullat fast eller låg i kolik i boxen. Jag måste gå ut dit. Så jag klädde på stallchefen, satte honom i hans kungatron och slog på babymonitorn. Jag ska bara gå ut och kolla att hon är okej …

Så med babymonitorn i fickan skyndade jag ut i stallet. Monia har ett fönster som vetter mot hagarna så det första jag tittade efter var rörelse i fönstret. Där stod en stor rumpa. pust! Stallchefen jollrade så glatt i babymonitorn och Monia tittade på mig med sina stora mörka ögon Ville du något? Jag vilar mig…

Urs, de senaste dagarna har jag bytt fokus på min oro. Det verkar som om jag lycktas bryta fången. Nu är hon bara sulöm, för sulan är verkligen, verkligen tunn… Monias vänstra sula är tunn som papper men när hon fick på sig en sko med 0% sultryck så var hon som ny. Nu oroar jag mig istället för kolik. Hon har stått l ä n g e på box nu med NSAID-preparat… Jag vill bara att hon ska stabilisera sig så pass mycket att vi kan komma ut i en sjukhage. Snarast.