Monarch och Ella

Det var ett tag sedan JAG uppdaterade någonting om Monarch och Ellas upptåg. Det går BRA för dem. Riktigt bra och jag känner mig nöjd och trygg med att han är hos Ella, hon tar verkligen väl hand om honom. Vi pratar mycket och det känns skönt att Ella vill berätta och fråga om det är någonting, jag känner ju trots allt honom allra bäst än så länge. Det är klart att han utvecklas och förändras under tiden han är hos Ella, men den han är, hans personlighet kommer nog aldrig att förändras. Han har liksom varit på ett speciellt sätt enda sedan han föddes. Han har alltid varit otroligt snäll och velat vara med. Översocial skulle man väl kunna säga. Han hade gärna följt med mig in och suttit i soffan framför Greys Anatomy liksom 😉

Det har gått sådär på deras senaste tävlingsstarter, eller rättare sagt, Monarch har vägrat ut sig. Han är fortfarande väldigt valpig och överhoppar sig och tittar på allt och ingenting. Det resulterar givetvis i att bensinen tar slut och han blir utesluten. Så i söndags startade Ella och Monarch en pay and jump 80 cm där Ella bara fokuserade på att han skulle gå FRAMÅT! Han skulle bara full fart mellan stöden – och vips så var Monarch sitt vanliga glada jag igen och tyckte att det var roligt att komma iväg och tävla igen.

Det är så svårt med unghästar ena dagen kan de gå super, nästa dag går de knappt framåt. Jag pratar mycket med Pernilla om Monarch och hon var stor erfarenhet av unghästar. Det känns skönt att även jag har någon duktig att reflektera tillsammans med. ”Unghästar ska gå fram, det är A och O, finliret får man ta när de går stadigt framåt”. Monarch skruvar sig och överhoppar sig men det beror på orutin och att han inte går fram till handen ordentligt. Ella är duktig, tar tag i uppgifter och kämpar FRAMÅT. Det kan liksom inte alltid gå superbra, det måste gå dåligt ibland för att man ska känna vad som faktiskt går bra. Minsta lilla framsteg kan för andra kännas pyttigt, men om man vet hur dåligt det KAN gå så är ju ett litet framsteg enormt!