Cirkus Bingo Bell

Jag hade verkligen sett fram emot igår. Bingo fick nya skor (med snösulor, så kom nu snön) och jag hade tiden över att ställa mig och klippa honom, igen. Jag klippte honom den 21 oktober så exakt en månad senare fick jag klippa honom igen. Han blir bara mer och mer vit. Så enormt stor skillnad på honom sen han kom i september 2011 tills nu. Givetvis på ganska många andra sätt än bara färgen, också 😉

Jag hade satt upp två stycken 50 cm kryss, med 2 galoppbommar framför. En på diagonalen och en rätt upp. När jag satt upp och skrittade fram så var Bingo precis som vanligt. Lite elektrisk och öronen spetsade framåt för att hitta alla eventuella livsfarliga monster som numera huserar på och kring min ridbana… Ingenting är trots allt annorlunda och han har 50% av ridbanestaketet som stängsel till sin hage. Fair enough, nu är han PÅ ridbanan och inte i sin hage så allting är så himla annorlunda.

Den senaste tiden har vi börjat få små ormbunksmonster på ena kortsidan av ridbanan. Samma kortsida tillhör hans hage, som tro det eller ej, också innehåller ormbunkar. De ormbunkarna som vuxit upp i hans hage innehåller inga monster, men de som står på andra sidan tråden – där är det precis FULLT med monster. Speciellt om det blåser, för då kan man se deras bleka, långa, vassa huggtänder från flera meters håll. Det finns även ett ormbunksmonster jämte ena belysningsstolpen precis innan kortsidan. När de röjde ner all vår skog placerade skotarföraren en stor spetsig sten bredvid den pelaren. Förlåt, en stor köttätande, ponnyjagande, precis helt jäkla livsfarlig spetsig sten. Som låg helt still, för det är precis vad sådana stenar gör. Sedan bara dör alla som passerar. Jo det är sant, fråga Bingo…

Hur som helst, jag hade verkligen sett fram emot att få gymnastikhoppa lite med Bingo, det var ett tag sedan. Men tänk, det var lättare sagt än gjort. För hindren var placerade så dumt att vi var tvungen att passera den kortsidan med de köttätande ormbunkarna vilket hinder vi än red an på. Så låt mig förklara det så här… Cirkus Bingo. Herre min skapare vilken jäkla cirkus. Redan när jag travade fram så var Bingo något ”spänd” varje gång vi passerade. Jag gjorde mitt yttersta för att inte, inte, inte göra en grej av det utan nynnande ”mors lilla olle” för mig själv och styrde med hand och skenkel dit vi skulle, även fast Bingo var som en ål.
När jag började galoppera fram så tog vi helt enkelt oss över monstrena som nu kröp in på kortsidan genom att hoppa och studsa över (ihjäl?) dem varje gång vi skulle passera. Lustigt nog, trots spänd som en fiolsträng, så lyckades Bingo göra två stycken rena byten över medellinjen. Alltid något. I alla fall, när jag skulle börja travhoppa fram på det kryss som var rätt upp så var det först en labyrint när jag skulle svänga mot hindret. Ja alltså Bingo såg en labyrint, jag såg mest frustration… Han var väl (!!) framme, lite för väl, och var ändå relativt lättmanövrerad, om jag bortser från de tvära kasten till höger och vänster när jag vände upp mot hindret. En relativt lång anridning borde ju gynnat mig när jag skulle försöka rakrikta upp Bingo mot hindret, men då visar det sig att nu JAGAR monstrena honom så han måste kasta sig undan. Pust. Okej, igen. Samma visa. Till slut blev jag så jävla trött på de här monstrena att jag bara skrek rakt ut ”BINGO FÖR HELVETE DU VÄGER 500 KG VAD KAN RIMLIGTVIS VARA SÅ FARLIGT OCH PYTTELITET ATT DET FÅR PLATS NERE I ORMBUNKARNA?!”. Bingo är rätt bra på att läsa in stundens allvar så han skärpte till sig, lite. Nu försvann i alla fall de monster som jagade ikapp honom mot hindret. Men han var fortfarande löjligt ofokuserad på vad vi höll på med så hur jag än placerade honom över hindret så landade han konsekvent i vänster galopp. JAJA han skötte sig i alla fall före och över hindret. Eller ska jag kanske tacka monstrena?

När jag då bytte varv för att börja hoppa på diagonalen så var tyvärr monstrena framme igen och blottade sina tänder mot oss när vi red ann på långsidan. Så 2-3 meter innan hörnet så gick Bingo i travkorsgalopp-studsande på stället och försökte gena genom hörnet. Nej tack svarade jag och satte skenkeln så långt in i magen på honom jag förmådde och han galopperade genom hörnet och hade mycket lättare att hoppa diagonalen. För den diagonalen var från ormbunkarna och dessutom placerad motsatt sida om den ormbunken vid belysningen jag berättar om en bit högre upp. Så på diagonalen var jag ändå ganska nöjd med honom. Det var en hel del falsk bjudning, som Bingo säkerligen skyller på att monstrena hånskrattade åt hans fula pottfrisyr, men jag försöker att förbise det.

Tog mig i kragen och skulle bara ha ett enda språng till på hindret rätt upp. Jag satt stilla, jag stöttade honom i hörnet, jag försökte för allt i hela världen att inte ritualmörda någon förbipasserande i ren frustration när Bingo för 126532643:e gången reagerade på samma förbannade j%&/()=a ormbunke och visst landade han i höger galopp, även fast språnget var något flackt och hastigt. Ja, men jag fick ju nöja mig där då.

Då var det bara det att man ska liksom varva ner också, trava av och ta det lugnt. Det är svårt. För ja, ni fattar, ormbunkarna är ju där de är. Så jag fick helt enkelt ge mig och bara trava av på volten uppe vid skogshagen, för jag var bara så trött och Bingo kunde inte slappna av där nere, alls. Nästa gång Jonas är ledig så ska alla ormbunkarna med tillhörande monster dö. Kommer förmodligen inte göra saken bättre för då ser det ju plötsligt ANNORLUNDA ut där nere istället. Men de kan åtminstone inte gömma sig några monster…