Avskyr att vara med på bild.

Japp. Jag erkänner. Jag HATAR att vara med på bild. Jag undviker i möjligaste mån att hamna på bild, då jag helt enkelt inte står ut med hur jag ser ut på bilden. Jaja, ni som känner till de bilder som togs på mig för 10 år sedan – jag hänvisar dem till min personlighetsstörning. 🙂

Men det är faktiskt helt sant, jag avskyr det. Det finns ett undantag dock. Jag poserar gärna på bild med mina hästar, för då är inte jag i fokus, i alla fall inte i min värld. Jag har inga problem att posera i ridkläder bredvid min häst, eller för den delen i andra kläder (och så låter vi inte fantasin skena i väg alldeles nu 🙂 ). Det är en kamp med mitt inre varje gång det ska tas bilder. Häromdagen tog jag ett pass-foto. Tyra Banks blir rimligtvis bra på sitt passfoto. Jag däremot, jag såg helt skelögd ut. Mig veterligen är jag inte väldigt skelögd men bilden sa annat – så vilken verklighet befinner jag mig i? Egentligen? Jag försöker alltid se så neutral ut som bara möjligt, för jag hatar när jag ser glad ut (jag upplever mig själv som en pajas). Jag ler så sällan på bild att folk PÅPEKAR om jag faktiskt ler. Sådan är jag. Fotografen som tog bilden till mitt passerkort hintade ”ska du inte se lite glad ut”. Nej. Resultatet går att skåda ovan. En patient på jobbet sa att det inte alls såg ut som jag, det såg ut som om jag hade cancer… 😉 (menade på att jag inte alls påminde om mitt annars väldigt glada och spralliga jag.)

Vi kan ta den här bilden som exempel (en liten välkommen-in-i-mitt-huvud-grej). Jag dör lite på insidan när jag ska ta den här bilden. Dessa två pinglor betyder massor för mig, men jag kan liksom inte fokusera på att detta ska vara en gemytlig bild – ”se vad kul vi har”. Allt ja  ser är ”ser jag verkligen ut såhär” och sedan får jag panik. Även om det inte syns. Jag kan dra en annan helt sjuk jämförelse. Vi hade en helt SJUK dag på jobbet, det var slagsmål och stämningen var minst sagt spänd, skarplarm och gud vet allt. Vad går Johanna och funderar mest över? ”Gud va mitt hår ser fett ut…” Här gäller det helt klart att hitta rätt prioriteringar! Men jag förstår också att ANDRA känner såhär. Jag förstår varför folk vill köpa fina, dyra kläder för att passa in – för du blir helt SKEV i huvudet av dagens samhälle. Men med hästarna – i can not feel it. Jag behöver inte köpa Kingsland för att det är en hets. Jag behöver inte sminka mig i stallet. Jag förstår inte poängen? Det är väl inte Kingsland vi mockar åt? Hästar tänder inte på läppglans (anekdot från min gymnasietid när det stod att ”kor inte tänder på läppglans” på en annan tjejs dörr). Det är väl inte det som är i fokus – det är, för mig, hästen?!

Men med hästarna – inga problem. Sminkad eller osminkad, smickrande vinkel eller inte – don’t care. Fet eller mager. Ponnyn är i alla fall söt! Bjuder på en, för mig kanske inte så smickrande, kavalkad.