En helt vanlig söndag. 

Jag sitter försjunken i min fåtölj och funderar över allt fint som finns att köpa både till stallchefen och till BB. Skulle vilja brodera lite nya fleecetäcken och schabrak. Men eftersom livet jävlar ihjäl mig så blir det inte mycket pengar över till sådant, i alla fall inte just nu. Kanske borde starta en insamling eller göra ett spel av vad som rimligtvis mer ska kunna gå åt helvete… Kanske skulle bli förmögen… Hästarna ser ut att vara lika less som jag på snön som vräker ner. Belinda och Regent leker järnet i hagen. Regent rör sig så himla bra, är så glad att jag kämpade på för att rädda den lille fjantens liv 2014. När de busar som mest så ser jag att han halkar och sätter sig ner. Vågar någon slå vad med mig om att han är halt imorgon? Jag menar, allt annat i mitt liv går ju så jävla bra just nu…(hällde t ex ut en halv kopp kaffe i knäet precis)! Stallchefen har hjälpt mig hela dagen i stallet. Han jublade i morse när jag frågade om vi skulle gå ut och släppa ut hästarna – jaaaa! Glada, goa unge ❤️ 

 Igår låg jag dubbelvikt med gastrit. Fy fan vad jag avskyr det. Smärtan är obeskrivlig, det är som om något skär i mig utan bedövning. Det är ju inte helt oväntat att min kropp sparkar bakut med tanke på det enastående stresspåslag jag har levt med de senaste månaderna.  Emelie och hennes mamma kom ända från Vetlanda (11 mil!!) och hjälpte mig mocka och ta in hästarna. Såå glad att det finns så fina människor omkring mig. Jonas kom och härjade en stund med stallchefen så att jag fick ligga och vila. Idag har Louise varit här och tejpat min vänsteraxel, så himla skönt! Jag fick tejpen till hästar, så ska försöka att inte skinnflå mig alldeles när jag ska dra av den 🙂 

Det blev alltså ingen start i Tingsryd idag. Jag var fortfarande lite skör och vågade inte chansa att åka iväg och bli dålig. Det blir start på Bergunda 20/3 istället och då ska vi debutera 90 cm! Går det bra så ska jag lösa licens för oss och börja åka på någon riktig lokal tävling i 90cm. DET är faktiskt någonting som känns kul och som jag ser fram emot just nu.  

 Pernilla beordrade vila av mig idag och utlovade banhoppningsträning med karaktärshinder på onsdag! Jag blev så glad. Ska träna i gruppen 18:15 på onsdag igen, tillsammans med de andra ponnyerna. ❤️ 

Den här bloggen har verkligen följt mig i med och motgång de senaste sex åren. Just nu är det en gnällblogg, samtidigt som den är helt ärlig. Det är fan ett SKIT att ha häst ibland. Det är fan ett SKIT att leva ibland. Jag har tänkt en och två gånger på att det hade varit enklare att bara ta med mig en snara ut på logen. Jag gråter ganska ofta numera. Orkar inte alltid hålla ihop, det liksom sipprar ut ibland. När Pernilla ringde i fredags så fullkomligt forsade tårarna. Det är så jäkla tungt just nu. Imorgon kl 11:30 kommer veterinär Christine. Vi ska se över BBs tänder och såklart, bedöma Grappis igen… Grappan har nu full effekt av fenylbutazon, hon har ingen puls och är inte varm. Men hon rör sig suspekt. Vi får se helt enkelt. Jag VILL att det ska vara någonting enkelt. Jag VILL ha ett föl efter henne och BB… 

Men det finns såklart ljuspunkter i livet med. Stallchefen t ex, och även om ponnyerna är sjuka eller skadade om vartannat så skulle jag inte byta dem emot något i hela världen. ❤️ 

 Imorgon är en ny dag. 

Stay strong, make them wonder how you’re still smiling.