Oroa er inte, jag är helt införstådd i begreppet ”kan själv”.

”Skrik högt om du behöver hjälp!” Absolut jag ska, något särskilt du önskar att jag skriker? ”Nä, bara skrik högt så kommer jag och hjälper dig!”.

Världens bästa grannar. Jag behövde byta däcken på transporten ikväll. Det hade jag planerat. Jag hade inte planerat att göra det kl 21 dock, utan snarare typ 17? Men vid 17 hade jag annat för mig. Likaså vid 18 och 19 och vid 20 satt jag i stallchefens säng medan han somnade. Så det var bara att stega över till Krille & Hanne strax innan klockan var nio slagen och låna den långa nyckeln till bultarna så att jag med min kroppsvikt skulle få loss bultarna från vinterdäcken. Drag gärna till minnes att jag bytte från sommardäck till vinterdäck i FEBRUARI, har nu alltså bytt tillbaka. Kanske lite tjing på Allround däck vid nästa investering..?

Hur som helst, däckhelvetena skulle bytas oavsett vad klockan blev för imorgon hinner jag inte innan vi ska packa in Royal och åka till Ljungby för besiktning kl 18. Att byta däcken i sig är egentligen inte så jobbigt. Det har jag gjort mer eller mindre sen min första bil, Ernst, 2004. Men knotten… jag hade inte överhuvudtaget räknat med knotten. Ikväll var det TORTYR att byta däcken. Såhär 1,5h senare kliar det fortfarande ÖVERALLT på min kropp. Förbannade odjur. För varje bett jag fick gick en ilning genom kroppen att hästarna får utstå detta, varje dag. Fy f a n, rent ut sagt. Men jag bet ihop, rev mig blodig i ansiktet och i ryggslutet. Jag kan själv. Krille ropade vid ett tillfälle att det var tur jag inte jobbade på ackord. Förvisso långsam, men fan vad mycket bonus in på ego-kontot när jag är färdig.

42 minuter (inte för att jag höll koll eller så) av knott-tortyr tog det. Vinterdäcken ligger utspridda runt transporten, jag tar in dem IMORGON. När jag var färdig knatade jag långsamt över till Krille igen för att återlämna nyckeln och hylsan. ”Jag hörde dig inte skrika en enda gång!”

Nä, för jag kan själv! Godnatt!