”Stuteri Valorous?”

Jag fick höra när jag hade köpt mitt schabrak hos Lillhästen i Stav att tjejen som gjorde själva brodyren tyckte att min logotyp var väldigt fin – det tackar jag för!
Jag har så ofta jag kan mina profilkläder på mig, det är gratis reklam, och syns man inte så finns man inte! Ett tips till er där ute som vill synas lite extra, skriv ditt och hästens namn på grejer, då kommer folk ihåg en! 😉

Under midsommarhelgen så hade jag såklart min vita fleecetröja på mig med min stuterilogga på ryggen. Jag fick frågan flera gånger dels vad ett ”stuteri” var för något och dels ”vems stuteri” det var jag hade på ryggen. När jag svarade ”mitt eget” så ledde ju detta till en massa frågor från de som satt omkring mig – människor i 50-60 års åldern som alla var på samma midsommarfirande som jag. Det tycker jag är jättekul eftersom mina egna föräldrar som är i den åldern bryr sig föga om vad jag gör och kanske framför allt varför.

Den första frågan som alltid kommer upp är ”Jaha! Vart har du det stuteriet?”. Ja, hehe, lite överallt känns det som. Jag har ju som sagt ingen egen gård utan jag har mina hästar inackorderade på lite olika ställen. Fia är ju t ex i Okome och Monarch i Växjö, medan Monia är i Stockholm och Grafit finns i provrörsform. Den sistnämnda leder ofta till en del skratt. Klart räknar jag fortfarande min godkända hingst som en del i mitt stuteri även om han inte finns med fysiskt längre. När jag ska berätta om mitt stuteri och varför jag håller på med det jag gör så går det ju alltid tillbaka till just NFB Brolötens Grafit RC 70.

En man som var på det här midsommarfirande var verkligen intresserad av det jag gjorde och sa till och med till mina föräldrar att han tyckte att jag var fantastisk som får göra det jag håller på med, varje dag. Jag ÖNSKADE då ett kort ögonblick att min pappa kunde sluta tänka att ”den sämsta investeringen han någonsin gjort var att köra Grafit till Flyinge 2007” och istället börja tänka att ”Tack vare mig så får min dotter hålla på med det hon älskar och trivs med”. Men när jag myntade detta tankesätt för min pappa så kom det som en blixt från klar himmel, så hade han minsann aldrig tänkt på det. Tunnelseende var det här, kom och köp!

Jag älskar det jag gör, och det hade inte varit möjligt utan varken min pappa eller Grafit. Tack vare Grafit så är jag där jag vill vara idag. Tack vare Grafit så har jag träffat så ofantligt mycket nya vänner och bekanta och dessutom blivit så intresserad av just avel.

Att försöka få någon annan att förstå varför jag kämpar som jag gör med mina hästar och istället för att uppdatera min egen garderob köper täcken, träns, schabrak och dylikt för flera tusen kan bara göras genom att öppet visa min passion. Jag blir väldigt passionerad när jag talar om mina hästar och det jag brinner för – just för att jag verkligen brinner för. Jag kan inte föreställa mig ett liv utan mina hästar.

Att försöka få någon annan att förstå varför man måste ha så pass många hästar är också ganska spännande. Att försöka förklara för t ex min ganska envisa och kubiktänkande pappa är ju ett bra exempel. Pappa förstår inte att jag inte bara kan sälja Fia sådär på fläcken. Det roligaste med det är att min pappa är säljare i grunden och borde förstå att finns det inga köpare så finns det inget att sälja… Men som sagt, för honom är det som att sälja en bil, inte ett levande djur. Men försöker jag förklara detta för pappa så suckar han bara. Han har dock nu på senare tid förstått att jag nog inte får sålt Fia förrän hon är 3 år och inriden.

Åter till den här mannen som var så intresserad av vad jag gjorde, han hade såklart ridit på ridskola hela sitt vuxna liv. Inne i Stockholm. Han tyckte att det var jättehäftigt att det finns hästar som inte beter sig som, ridskolehästarna på Svartlings Ridskola. Sommarbete t ex var en ny synonym.

Så, Stuteri Valorous är ett litet connemarastuteri med 1 sto i avel och 2 st unghästar samt en godkänd hingst som verkar via FRYST SEMIN 🙂 som drivs av en helt hästgalen, snart 25 år gammal, sjuksköterskestudent!