7 respektive 5 år.

Tiden går så otroligt fort. Jag hinner nästan inte med. För 7 år sedan satt jag i ett kök i Rånäs och skrev papper på Brolötens Grafit RC 70, kraftigt utstirrad av ägarinnans pappa. Hur skulle det här sluta? Jag trodde knappt att det var sant när jag körde bilen upp till stallet och klappade på MIN ponny. MIN Brolötens Grafit RC 70. När jag tänker tillbaka på det så får jag tårar i ögonen. Han var så grå och blank och stod i en hage och tuggade lugnt på sitt hö. Min ponny. Bara min i hela världen. Jag hade trånat efter honom i 7 år och inte i min vildaste fantasi trodde jag att jag skulle stå som ägare till denna otroliga ponny.

Du är föralltid älskad och saknad min vackra underbara gråa diamant. ♥

Hade det inte varit för att jag träffat Grafit på Brolöten 1999 så hade det liv jag lever idag aldrig varit möjligt. Det är tack vare honom som jag sitter på min egna gård med två otroligt fina hingstar utanför fönstret.

Översta bilden är Grafit sommaren 2006. Mellersta bilden är på min 19 årsdag 2005 då jag fick rida Grafit för första gången i mitt liv i födelsedagspresent. Nedersta bilden är ett mycket kärt minne. Mars 2006, han hade i princip precis kommit. Det där är kärlek.

2008. Året då jag mötte Önnarps Monia RC 1293. Långhårig och tunn med långa tår. Den absolut minst förtjusande hästen som Sven-Inge lastade av ute på Drottningholm. Innanför henne stod 10 andra hästar, några av dem till och med knoppade! När Sven-Inge fällde ner luckan var Monia det första alla såg. En åsneliknande ponny med lång man och lång brun skitig päls. Jag och Monia har hunnit med mycket. Inridning, två omgångar betäckningar, två lyckade fölningar och diverse mindre framgångsrika utställningar. Monia flyttade tillbaka till Stockholm i

december 2010 och kommer nu hem igen efter 2,5 år borta. Jag har saknat henne otroligt mycket och det ska bli så skönt att även kunna se henne utanför mina fönster varje dag.