Min första valack.

Ja, Monarch är faktiskt den första valacken jag äger. Jag har haft en tendens att samla på hingstar, kanske främst avelshingstar 😉

Men nu är han alltså kastrerad. Finito. Point of no return. Idag haglade frågorna VARFÖR? Varför ska du kastrera Monarch? Några la till ”nu” och andra undrade bara överlag varför jag ska kastrera fina fina Monarch.

Här är två skäl.

– Han är inte avelsmaterial, och kommer förmodligen aldrig att räcka upp till 40 exteriört. Hans pappa blev godkänd lite på ”nåder” och guldbelönades bara en enda gång till efter sitt godkännande 1992.  Jag fick frågan varför jag inte löser en RCB-licens på Monarch och det är helt enkelt för att jag inte anser att en hingst med 36p exteriört tillför aveln något. Visst han hoppar jättebra (8-8) och har fått en 8a för galopp på alla avelsvärderingar han har deltagit vid (notera avelsvärdering, jag vet att han fick en 6a på finalen i Falkenberg). För mig så räcker inte det. JAG (observera) personligen skulle inte använda en hingst som inte är godkänd enligt rasvisa krav, det gör det alltså svårt att motivera varför jag själv skulle äga en?

– HAN kommer förmodligen att må mycket bättre som valack. Även om han säkert mått alldeles ypperligt som hingst (enligt honom själv i alla fall) så blir livet lite enklare och framförallt lite lugnare som valack – så är det ju. Jag hade inga problem att ha honom som hingst, men det är t ex en osäkerhet att släppa iväg en unge på en hingst för att alla runt omkring är inte alltid så observanta på att det är en liten hingst och att de är lite mer speciella än alla andra. Även om jag som sitter på hingsten är 200% medveten om att det är en hingst, så hjälper inte alltid det när andra människor rider in i en.

Jag VILL ju att han ska tävlas, det har ALLTID varit målet för Monarch. Att han inte skulle bli avelshingst det såg jag när han trillade ur sin mamma. Lååååånga smala ben, kort hals och inte speciellt kraftigt byggd. Dessutom x-bent och numera tåvid i fram.
Jag har heller aldrig påstått att Monarch skulle bli avelshingst, men det hindrar mig inte från att visa honom då kanske främst i utbildningssyfte. Pernilla och jag hade kunnat tävla honom fram tills han var 7 år, men sen då? Om han inte går att låna ut nu som hingst, varför ska det gå när han är ännu äldre? Nä för Monarchs bästa så fick han idag bli en det.

Monarch fick sedering, somnade, stod som ett ljus, reagerade inte på sprutor, skalpeller eller tänger. Blev kastrerad, fick vaccination och penicillin och sedan vaknade han självmant. Mest upprörd var han över att han inte fick äta. Annars såg han ut precis som vanligt. Försökte på alla sätt och vis att vila på ett bakben under hela kastreringen. Envis som synden. Han ska gärna stå och vila på ett bakben när han skos också, inte min hovslagares favorit alls faktiskt.
Veterinären påpekade att han kanske kompenserar en skada eller begynnande skada genom att vila på ett bakben… Han har ALLTID (sen han var en liten plutt) balanserat på 3 eller allra helst 2 ben + att han är utan anmärkning på Helsingborg 😉 så jag känner mig tämligen säker på att det bara är hans personlighet.

Nu väntar longering av Monarch 2 gånger om dagen tills dess att såren läkt fint. Sedan väntar faktiskt lite vintervila för hans del. Det verkar inte som om jag får honom utlånad, så det blir helt enkelt upp till DreamTeam Tveta att matcha honom inför 5års championatet. Klart det är tråkigt att han inte kan gå ungponny-sm då eftersom ryttaren är för gammal. Men han blir i alla fall matchad på bästa möjliga sätt.

Min vän Helena sa ett sanningens ord, när jag sa att jag inte tyckte om valacker, som fastnade – ”Hingstarna behöver poängtagande avkommor, också.”.
Så Monarch, du har nu övergått från tronarvinge till poängtagande avkomma – och fyfan va du kommer att axla den rollen bra. <3