Nytt år, dags att lägga om fokus igen.

Nytt år, nya förutsättningar. 2013 lämnade mig verkligen inte oberörd. Både positiva och negativa saker spelade in i en jämn ström under hela året faktiskt. Årets höjdpunkt var helt klart när Monarch fick utmärkelse som lovande gångartsponny på kvalitén i September. Den lägsta punkten under 2013 var samtalet för Pernilla när vi förlorade fina Sydney, en händelse som liksom hänger kvar.

Pernilla och jag for till EM i Herning, kanske det bästa äventyret jag varit med om. Fy sjutton va roligt vi hade och vilka minnen vi fick med oss hem!
I juni blev det officiellt att Jonas och jag ska få tillökning i form av en liten pajas (kön okänt) och nu är det faktiskt bara en månad kvar till min nya ryttarunge 😉 anländer! Härligt!
Emelie flyttade till Frankrike i juni och jag blev ensam med ansvaret i stallet, trodde jag. Jonas har verkligen axlat hästuppfödarerollen och sköter numera stallet nästan oftare än vad jag gör. Han tar på sig många morgonfodringar och det är sällan jag får säga godnatt till hästarna 🙂 Vad gjorde jag utan Jonas?

Monarch utvecklades från en den lilla äppelskrutt han alltid varit till en fullfjädrad både dressyr- och hopponny och detta med bravur! Det var sällan han lämnade mig besviken under träningarna och de olika äventyren han förde oss på. Det är inte lätt att vara hingst alla gånger så därför fick Monarch bli en valack i november något som tog sin tid att överväga och som hittills bara haft motsatt effekt. Monarch är dubbelt så pigg som han var som hingst, den enda stora skillnaden är att han inte skriker längre. Han pratar fortfarande med mig men han skriker inte längre som en unghäst och bryr sig inte det minsta om när stona passerar i stallet. Däremot går han på bakbenen in till stallet 9 gånger av 10. När jag leder honom såklart, inte när Jonas leder honom… 🙂

Monarch har nu sedan början av december fått lite vintervila, någonting han verkligen förtjänade. Det är lätt att glömma bort att Monarch faktiskt bara är precis fem år och han var igång hela våren, sommaren och hösten. Monarch är såklart inte speciellt nöjd över detta, då han faktiskt tycker om att arbeta och blir uttråkad när han vilar. Men snart är vintervilan över! Tillsammans med min fantastiska vän Pernilla så satsar vi nu mot femårschampionatet i hoppning om Monarch inte lyckas charma någon ny fodervärd.

Bingo har verkligen inte haft ett jobbigt år! Jag kunde rida honom fram till och med mitten av juni, sedan var det kört. Det var liksom ingen idé att spendera mer än 70% av ridpasset med att försöka få Bingo att varva ner när han bara varvade upp. Snurrigare och snurrigare blev det och till slut så fick han helt spendera dagarna åt att räkna sina ston, 1, 2 och 3. Han fick 3 ston i somras, varav två var mina egna. Det tredje stoet, Lucy Street, hade tyvärr resorberat på dygn 90. Hopp om föl lever dock fortfarande kvar hos Giovanna och Monia. I oktober köpte vi Bingo så nu får han stanna här för alltid och min plan är att han ska komma ut i både utställnings- och tävlingssammanhang under 2014. Han är under igångsättning just nu och tömkörs några dagar i veckan. Jag hoppas att jag ska vara i skick så snart som möjligt efter min graviditet att börja rida igen – någonting som jag verkligen saknar!

Bingo är verkligen en speciell kille, otroligt känslig och försiktig. Årets uteblivna vinter har verkligen satt griller i huvudet på honom. Han verkar inte förstå precis någonting. Han har ,nu när solen börjat titta fram, fått för sig att det nog är vår och att stona borde brunstkollas, något som de dessvärre inte är speciellt intresserade av 🙂

Monia, tjocka bruna Monia. Bara blotta åsynen av Monia får en att tro att hon väntar tvillingar, hon är tjock som en badboll. Monia kom hem efter 2,5 år borta i april. Monia är inte veterinärt utan anmärkning på sin besiktning och jag har faktiskt inte orkat ta tag i det faktum att hon måste kollas upp för hälta i båda frambenen. Nu får hon gå som avelssto ett tag och så får jag försöka sätta igång henne igen under 2014 och se om det blir något bättre. Hon har sedan hon kom in i september/oktober haft BackonTrack stallbandage på båda bakbenen varje natt. När hon började stå inne blev hon så otroligt gallig, hon var jämntjock från hasen ner till kotan men efter flera månaders BoT så ser bakbenen väldigt, väldigt fina ut och är inte galliga eller nariga det minsta. Hon hade någon form av skavsår (?) eller sårskorpa på baksidan av båda bakbenen, men de är nu helt borta!

Det ville sig inte med seminen efter Grafit i år tyvärr. Monia hade väldigt konstiga brunster som resulterade i att hon gick tom efter två semineringar. Mitt i allting lyckades jag dessutom skicka in en tre år gammal betäckningsrapport till registratorn. Huvudet har liksom inte riktigt fungerat som tidigare :), men som tur var så gick det att lösa på annat vis!  Monia verkar i alla fall väldigt nöjd med livet som avelssto. Hon lufsar in och ut i hagen och vill helst att vi ska stå och prata och kela med henne mest hela tiden i stallet. Allra bäst är Mini HorsLyx Original. Den kan Monia ha hela tiden och slicka på. Den är nästan lika bra som morötter, men bara nästan 😉

Giovanna, söta lilla men ganska så elaka Giovanna. 😉 Lilla gråa damen kom hit i april i full brunst och stod snällt för Bingo i maj, konstaterad dräktig i juni och som det verkar är hon fortfarande dräktig såhär vid årsskiftet. Hon är i alla fall tillräckligt rund! 🙂 Giovanna är en genomsnäll liten ponny, mot människor alltså. Hon är otroligt mysig och trevlig att ha och göra med, åka transport allting har verkligen gått galant. Första ultraljudet spände hon sig knappt och stod dessutom jättesnällt helt själv i seminspiltan. Hon är däremot inte lika genomsnäll emot andra hästar, speciellt inte Monia. Gia vallar Monia friskt i hagen och ser till att hon alltid får äta först och mest innan Monia kanske kan få smyga sig fram och peta i sig några strån. En period i vintras så gick Giovanna ut i hagen, kissade i den ena höhögen och gick sedan och åt ur den andra (och tredje och fjärde när jag delade upp allting) och lät inte Monia komma nära. Snällt va? I en vecka fick Gia gå själv för då hade hon hunsat runt på Monia så mycket att Monia smalnat av och inte fick äta någonting. Då fick Monia gå med Bingo istället på andra sidan staketet och Gia var mycket bekymrad. Men efter detta så fick Monia i alla fall rätten till den ena höhögen.  För några veckor sedan började vi hänga upp Giovannas hö i ett hönät i boxen för situationen på golvet började bli ohållbar! Hela boxen var en sjö! Varje gång jag la in hö till Gia så kissade hon ner allting, flera gånger om. Hela boxen bestod av halmpellets, kiss och uttrampat hö. Jag vet inte om hon faktiskt fick i sig speciellt mycket inne i boxen under den här perioden.

Vattenkoppen vägrar hon fortfarande bestämt att använda. Hon äter havre ur den och dricker ur den om det finns vatten framtryckt men hon rör inte ventilen. Hon står med huvudet så pass mycket snett att hon missar ventilen men ändå får i sig havrekrossen som jag numera alltså lägger i koppen. Envis som synden helt klart!