Häst

Välkommen till världen, Valorous Regent!

Då var det äntligen över. Äntligen. All denna uppbyggda oro över om Monia skulle lyckas nedkomma med en frisk och kry krabat – och oron över om hon skulle fixa fölningen, om allt bara skulle fungera. Rent statistiskt så har ju Monia fått två föl helt på egen hand och det har gått fint, så varför skulle inte den tredje gå lika lätt. Jag avundas Monia, för fy sjutton vilken snabb och lätt förlossning.

Jag ska få låna magen på ett annat sto i år så att jag får en avkomma nästa år, eftersom jag ännu inte hittat något eget sto. Jag känner mig väldigt hedrad och glad över att jag får låna just det här stoet, men mer om det när hon kommer hit. Jag skulle i alla fall kanske åkt och hämtat henne i måndags, alltså igår. Så jag var tvungen att se till att det fanns en sommarhage även till henne och fölet som hon har vid sidan. Jonas slog stolpar och jag gick ut efteråt och drog i isolatorer och drog repet. Jag tog in Monia vid strax innan 20, för då började det regna. Hon hade börjat droppa vit mjölk vid 14-15 tiden så nu kan det minsann inte vara avlägset. Jag hade veterinär Gunnar (nu blir jag osäker på om han hette så 🙂 ) tillsammans med Artemis (Bingos betäckningssto) ägarinna och ultraljudade Artemis vid 17 och då pratade vi just om att nu kan Monia inte ha många timmar kvar. Det hade hon inte heller.

Vid 21:30 hör jag Monia frusta väldigt inifrån stallet. Min mamma som såklart var väldigt nyfiken var och strök i stallet hela tiden och höll mig uppdaterad, även fast hon bara skulle kolla på kattungarna. Mamma rapporterade att Monia nu gjort en stor grop i boxen och att hon verkade vara väldigt orolig. Jag gick lugnt ute i sommarhagen och stängslade jag, tänkte att det tar nog en liten stund. Vid strax innan 22 så var jag färdig med sommarhagen och min son var hemskt hungrig så vi gick in jag, mamma och pappa och satte oss framför TVn istället. Jag hann bara mata Oliver en liten stund innan jag ser att Monia faktiskt krystade. Hoppla, på med kläderna igen och jag bad mina mycket nyfikna föräldrar att hålla sig i bakgrunden så länge. Det var det bara pappa som hörde tydligen för min mamma var mig precis i nacken hela tiden 🙂

20140701-151514-54914284.jpgNär jag kommer ut till stallet och tittar över kanten, så är Regent halvvägs ute! Klockan var då 22:13 ! Snacka om att det gick undan! Jag såg och hörde att han levde och fostersäcken hade han redan sparkat sönder. Han hade fostersäcken över ögonen och öronen så jag gick bara in och drog bak den, sedan gick jag ut. Givetvis med tårarna i ögonen. Mamma och pappa – heeeeeeeeeeelt utom sig. Varför ligger bakbenen kvar i mamman? Du måste ju dra ut fölet han sitter ju fast! Såhär kan den ju inte ligga med benen kvar inne? Går inte fölningen bra? Varför krystar hon inte längre? Monia var helt lugn, hon rullade upp lite och började titta på Regent, sedan åt hon halm. Hon tog det väldigt lugnt. Jag fick gå in och dra fram Regent lite eftersom han låg i väggen. Han försökte resa på sig ganska så omgående och det gick inte riktigt när han låg så nära väggen. Så jag väntade en 10-15 minuter innan jag hjälpte till och drog fram honom till Monia. Hon började direkt att tvätta honom på närmaste kroppsdel – en hov. Min mamma utbrister men herregud varför biter hon honom på benet. Ja och såhär höll det på 🙂 Samtidigt som Monia skötte allting galant så var mina föräldrar utom sig av oro över vad Monia inte gjorde – nämligen reste på sig. Jag fick snällt förklara att hon reser på sig när hon har vilat färdigt – ja men fölet är ju jättehungrigt och den vill ju att hon ska stå upp titta den ställer sig ju på henne?! Mmm.. fick förklara att fölet nog klarar sig i alla fall 2 timmar, det är ingen fara…

rex1Efter 1h och 15 minuter så reste sig Monia till slut. Mamma kunde andas ut. Jag var snabbt framme och band fast efterbörden i svansen på henne. Nu biter hon fölet igen!! Varför biter hon fölet? Har fölet ätit ännu? Varför står hon bara där? När jag i mörkret fumlade och kände på fölet så hittade jag ingen liten snopp – vilket gjorde att jag drog en lättnadssuck och blev överlycklig att jag hade fått ett litet sto. Hon (eftersom det var en hon i ungefär 12 timmar) var väldigt mjuk i sina ben så det var lite krångligt att stå upp. Jag fick stå och hålla i henne en stund tills hon hittade balansen. Sen var det ju det här med att hitta spenarna. Hon tuttade på väggarna, på mina stövlar, på krubban ja lite varstans. Monia stod som ett ljus med uppdragen mage. Så jag fick helt enkelt hjälpa den lilla fröken till spenarna. Sen gick det galant. Äter den nu? Får den i sig någon mat? Har den fått tag i en spene? Varför hittar den inte spenarna? Kan den inte äta om mamman ligger ner? Varför skriker Monia till? Varför drar hon upp magen så?! Ja, såklart glatt påhejad av min mamma som stod i boxdörren.

rex2Jag gick ut för att hämta kameran men i samma sekund som jag klev utanför stalldörren så ställde sig Monia och kissade och VIPS så kom efterbörden ut! Nu händer det något!? Var det efterbörden som kom ut? Vart är moderkakan? Ska hon krysta ut den också? Vad ska du göra med den? Varför tar du ut den ur boxen? Jag kollade så att den var hel – den var precis komplett. PUST! Fin moderkaka och allting. Den var dock väldigt skör (minns inte om Giovannas säck var det?). Monia fick sin sista dutt Fenylbutazon på morgonen den 29/6 och fölade klockan 22:13 så hon har gått på Fenylbutazon ”ända in i kaklet” och det har gått bra.

När jag hade försäkrat mig om att den lilla damen hade ätit och att Monia verkade vara okej så gick vi in och la oss. Kommer inte Monia att lägga sig på fölet i natt? Vågar du verkligen gå in nu? Verkar fölet må bra? Jag sov såklart inte jättegott under natten, eftersom jag såklart också oroade mig att Monia skulle råka kliva på fölet, eftersom hon inte är jättesmidig just nu.

rex1Klockan 06:30 vaknade jag och klädde på mig och gick ut till stallet. I boxen stod en nöjd och glad fölunge och en lika nöjd och glad moder. Monia är en supermamma. I släptåg kom också såklart min mamma. Lever fölet? Ja de lever och mår fint.. Så passerar det lilla fölet framför mig och… är det där en snopp? Hmm.. Fölet stod och knep med svansen.. Så jag gick in. Mycket riktigt, det är en liten hingst. Min stora glädje över att det blivit ett stoföl fick jag ju såklart snabbt dementera. Jaja, han verkar pigg och glad ”och det är ju enklare med två av samma sort” 🙂

Så här är alltså Valorous Regent, hingst, skimmel (f mörkbrun), stjärna.
e. Bingo Bell RC 112
ue. Backudden Mountain Haze RC 83
uee. Aladdin RC 66

Valorous Monarch har alltså fått en lillebror 🙂

rex2

Han påminner väldigt mycket om Monarch vid samma ålder. Han var också väldigt mjuk i sina kotor runt om. Regent har redan stadgat upp sig riktigt bra! 

Valorous Monarch 3 dagar gammal 2009.
Valorous Monarch 3 dagar gammal 2009.

 

regent6 regent5 regent4 rex3

Hästnörd och tillika Webbutvecklare som driver företaget Stuteri Valorous som inriktar sig på att utforma stilrena och enkla webblösningar för hästfolk, samt bedriver en connemarauppfödning i mindre skala. Leg. Sjuksköterska. www.valorous.se

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.